I förlängningen finns en risk för att allmänhetens förtroende för migrationsverksamheten påverkas negativt.
För drygt 1,5 år sedan, den 21 april 2021, rapporterade SVT om kritiken mot Migrationsverket för de stora bristerna vid id-kontroll av personer som ville komma till anhöriga i Sverige. Vad har hänt med alla dem som inte kontrollerats ordentligt och vad har hänt efter att rapporten publicerades?
Klicka på textrutan för att läsa inlägget på SVT:s sajt.
Ur texten:
Det finns stora brister i Migrationsverkets handläggning av anhörigärenden. De sökandes identitetshandlingar kontrolleras inte ordentligt, vilket kan leda till att man missar exempelvis skenäktenskap och människohandel.
En stor del av den totala invandringen till Sverige rör så kallade anknytningsärenden. Det är de fall där anhöriga till en person som redan lever i Sverige får uppehållstillstånd.
I huvudsak rör Riksrevisionens kritik bristande identitetskontroll av de som får uppehållstillstånd på grund av anknytning. Äktheten hos de sökandes identitetshandlingar kontrolleras inte tillräckligt, menar man.
I stället förlitar man sig på att de handlingar som lämnats in till svenska ambassader är korrekt.
”När ärendet flyttas över till Migrationsverket i Sverige utgår handläggarna i regel från att den sökandes identitet är klarlagd. Därmed är det ingen som i praktiken säkerställer vem personen är”, säger Anders Berg, projektledare för Riksrevisionens granskning, enligt ett pressmeddelande.
Notera: ”Stora brister…” och ”kontrolleras inte ordentligt”. Synnerligen allvarlig kritik, inget som kan viftas bort. Hur stor skada dessa ”brister i Migrationsverkets handläggning” har gett upphov till vet ingen.
Klicka på bilden för att läsa hela Riksrevisionens rapport.
Kritiken, som SVT Nyheter förmedlade, kommer ur en rapport gjord av Riksrevisionen, publicerad 20 april 2021. Här några utdrag* ur den mycket kritiska rapporten på 81 sidor:
3.2 Rutinen brister vad gäller att klarlägga den sökandes identitet
I anknytningsärenden ska den sökandes identitet vara styrkt för att uppehållstillstånd ska kunna beviljas, och det är Migrationsverkets handläggare i Sverige som ansvarar för att bedöma om identiteten på den sökande kan anses vara klarlagd. En utmaning i detta är att sökande befinner sig i hemland och att Migrationsverket varken träffar personen eller ser dennes id-handlingar eller andra dokument i original. I stället är handläggarna beroende av lokalanställd personal vid en svensk utlandsmyndighet både för att intervjua den sökande och att kontrollera handlingarna som bifogas ansökan.
I vissa länder finns välkända brister i folkbokföringen och en utbredd försäljning av förfalskade dokument som kan användas för att styrka både identitet och släktskap, vilket gör kontrollen av dokument till ett viktigt moment i handläggningen. Den lokalanställda personalen skannar in de dokument som den sökande visar upp, samt bedömer utifrån sin lokalkännedom, kunskap om kultur och sedvänjor, tillgänglig teknisk utrustning och stödmaterial om handlingarna överensstämmer med hur sådana handlingar vanligtvis ser ut i landet eller regionen.
Kontrollen av handlingarna innebär dock inte att utlandsmyndigheterna ska bedöma deras äkthet. I stället ska den lokalanställda enligt rutinen skriftligen notera att handlingarna har granskats och göra en tjänsteanteckning i de fall det finns avvikelser eller misstanke om förfalskningar. När Migrationsverkets handläggare tar över ärendet ska de granska de skannade kopiorna, göra vissa registerslagningar och ta del av utlandsmyndighetens eventuella tjänsteanteckningar. Om handläggaren behöver mer information kan han eller hon be utlandsmyndigheten att kalla in sökande för en ny intervju eller för att kontrollera handlingen en gång till. I praktiken kan dock detta vara mycket tidskrävande med tanke på väntetiden på utlandsmyndigheten samt att den sökande kan ha en lång resväg för att komma dit. Ett alternativ är att handläggaren på Migrationsverket kontaktar den nationella id-enheten på huvudkontoret men detta menar handläggarna sällan sker på grund av att man inte har tillgång till den sökandes originalhandlingar.
Även om ansvarsfördelningen mellan Migrationsverket och utlandsmyndigheterna formellt är tydlig framgår det av våra intervjuer att handläggarna på Migrationsverket i Sverige har olika förväntningar på vad utlandsmyndigheterna ska göra när det gäller att klarlägga identiteten på den sökande. Både handläggare och beslutsfattare på Migrationsverket framhåller att handläggarna normalt sett förlitar sig på de kontroller som de lokalanställda på utlandsmyndigheterna har gjort. Endast i undantagsfall ifrågasätter handläggarna att den sökandes identitet kan betraktas som klarlagd när ärendet lämnas över till Migrationsverket. I intervjuer med handläggare av förlängningsärenden beskriver de att det även förekommer att handläggare i samband med den första ansökan om uppehållstillstånd inte tar fasta på utlandsmyndigheternas noteringar när något ser misstänkt ut och därför behöver kontrolleras.
Sammanfattningsvis konstaterar Riksrevisionen att det finns svårigheter i arbetet med att klarlägga den sökandes identitet när ansvaret för att kontrollera handlingars äkthet vilar på handläggarna vid Migrationsverket i Sverige, trots att de enbart ser en inskannad kopia av originalhandlingen. Risken för felbedömningar blir dessutom ännu större i de fall handläggaren utgår ifrån handlingens äkthet redan kontrollerats av en lokalanställd vid utlandsmyndigheten..
Kommentar: Ovanstående påpekades alltså i Riksrevisionens rapport som publicerades den 20 april 2021. Migrationsverket meddelar den 10 oktober 2022, 17 månader senare att följande ska gälla från den 1 november:
Migrationsverket ökar kontrollerna av passhandlingar som visas upp vid en ansökan om tidsbegränsade uppehållstillstånd. Syftet är att höja säkerheten och minska riskerna för oegentligheter. Detta är en av flera åtgärder som Migrationsverket vidtar efter kritik från Riksrevisionen. Den som ansöker om ett uppehållstillstånd för att få resa till Sverige kommer nu behöva visa upp sitt pass personligen hos Migrationsverket eller en svensk ambassad innan ett beslut om uppehållstillstånd kan fattas.
Kommentar: Det som av Migrationsverket här rubriceras som ”skärpt kontroll av pass och identitet”, och som genomförs 17 månader efter den starka kritiken från Riksrevisionen, borde ha funnits hela tiden och varit en självklarhet. Hur många som felaktigt och på falska dokument, i falska namn, efter mutor etcetera, har beviljats att anhöriginvandra (och andra uppehållstillstånd) har vi ingen aning om. Den här handeln med uppehållstillstånd har ju pågått – och pågår än idag – i decennier och har gällt alla ansökningar om uppehållstillstånd där det finns ett passkrav:
• arbetstillstånd eller tillstånd för egna företagare,
• tillstånd för studerande/forskare
• tillstånd för att leva med en anhörig i Sverige
• visum och tillstånd att besöka Sverige eller förlänga ett besök.
Migrationsverket meddelar också:
De nya rutinerna för kontroll av pass kommer inte att innebära någon förändring för dig som ansöker om uppehållstillstånd för första gången för att flytta till en anhörig i Sverige, eftersom du redan idag måste visa upp ett giltigt pass när du besöker ambassaden eller generalkonsulatet för att bli intervjuad.
Kommentar: Det förefaller således råda status quo för den här kategorin. Fortfarande tycks samma möjlighet som tidigare vara kvar: att de som söker tillstånd att flytta till en anhörig i Sverige, kan visa upp sitt pass på en svensk ambassad, precis som hittills. Inget sägs om att intervjuerna inte längre ska genomföras av lokalanställda. Med de risker för mutor och korruption det medför, men också risken för att de lokalanställda helt enkelt inte kan garantera äktheten i dokumenten som de har ansvar för att bedöma.
I sin rapport konstaterar Riksrevisionen också detta:
Av Riksrevisionens intervjuer med företrädare för Migrationsverket framgår att personalens kompetens på utlandsmyndigheterna brister vad gäller kontroll av handlingar och klarläggande av identitet. Att det finns behov av och önskemål om att förstärka kompetensen hos personalen vid utlandsmyndigheter framgår också av de intervjuer som Riksrevisionen gjort med utsända handläggare och lokalanställda.
Riksrevisionens kritik är synnerligen skarp, med all rätt. I rapporten framförs också följande:
Om handläggningen av anknytningsärenden inte utförs rättssäkert och enhetligt finns risk för att sökande som har rätt till uppehållstillstånd får avslag på sin ansökan, och omvänt att sökande som inte uppfyller villkoren ändå får uppehållstillstånd. Det kan få till konsekvens att familjer inte kan återförenas som har rätt till det, eller risk för till exempel skenäktenskap och människohandel. Brister i handläggningen kan även leda till onödigt lång väntan på beslut och ökade kostnader. I förlängningen finns en risk för att allmänhetens förtroende för migrationsverksamheten påverkas negativt.
Skenäktenskap är ett äktenskap som två personer kommit överens om att ingå enbart i syfte att kringgå utlänningslagens bestämmelser.
I slutet av rapporten skriver Riksrevisionen:
Anknytningsärenden varierar mycket i komplexitet. Vissa förhållanden, till exempel där den sökande och anknytningspersonen är gifta sedan länge, kräver mindre utredningsinsatser. Andra, såsom ärenden där relationen är ny eller där anknytningspersonens möjligheter att försörja den sökande och hålla med en tillräckligt stor bostad är mer osäkra, kan fordra åtskilligt arbete. Ärenden där den sökande kommer från ett land där folkbokföring och identitetshandlingar har stora brister (eller där skenäktenskap är vanliga) kan vara betydligt mer tidskrävande och kan kräva goda kunskaper om kulturella aspekter på landet i fråga. I de fallen kan det innebära större utmaningar att klargöra identiteten och pröva seriositeten i anknytningen än i fall där den sökande kommer från ett land med välfungerande administration.
Information: ”Fetstilningen” av avsnitt i Riksrevisionens textavsnitt är min, inte Riksrevisionens.
Man kan undra:
1) Hur många tillstånd av olika slag har beviljats personer som inte styrkt sin identitet inför den myndighet som har att fatta beslut om tillståndet, det vill säga Migrationsverket?
2) Hur många tillstånd har beviljats som baserats på vad lokalanställd ambassadpersonal i asylländerna angett om tillståndssökandes identiteter och dokument?
Lästips (länkar till texter från januari 2010 till september 2013)
• Påminnelse om en del av vad miggor och ambassadpersonal berättat genom åren… – 25 maj 2017. Kort ur vart och ett av de sju inläggen som länkas till i texten:
Ur inlägg 1. En migga: Somalier (som domen handlade om) uppger redan nu, undantagslöst, och oavsett ålder, att de är gifta i hemlandet. De har inga ID-handlingar och sådana krävs inte heller av ”maken/makan” som ansöker på anknytning på svenska ambassaden. Huvudsaken är att personen kommer ihåg vilket namn den hade enligt den asylsökande.
Ur inlägg 2. Svenska ambassadanställda: Vi på ambassaden märker nämligen att mer än hälften av varje sökande till höstterminens studier i Sverige inte kan ett ord engelska, trots att deras papper visar på fullgjorda studier i såväl engelska som fackstudier. Och utifrån detta underlag beviljar Migrationsverket gladeligen uppehållstillstånd för studier trots att ambassaderna i regionen skriver att betyg m.m. inte kan vara riktiga.
Ur inlägg 3. En migga: Men det allra värsta är, att bland dessa rara pappor som kan, men inte vill, styrka sina identiteter, kan det även finnas en och annan terrorist eller kriminell person som enbart vill utnyttja våra politikers (och vår GD:s) blåögdhet och dumhet, i sina egna syften.
Ur inlägg 4. En migga: Ambassadtjänstemän ute i världen skriker sig hesa – till ingen nytta – om att studieintygen är förfalskningar, och att skolorna inte ens existerar; det spelar ingen roll om identitetshandlingar och anställningsbevis är förfalskade eller gäller för företag som varit i konkurs i ett år.
Ur inlägg 5. En migga: De allra flesta av dessa personer är inte eritreaner. Och av dem som ändå är eritreaner, har många åkt till Europa helt och hållet med den eritreanska diktaturregimens godkännande. De har fått tillstånd att anhöriginvandra till Italien, att gifta sig med någon i Nederländerna eller helt enkelt att turista och shoppa i Schengen. Har man behov av att fly från sitt land får man knappast utresetillstånd…
Ur inlägg 6. En migga: När nu folkbokföringen körde sin kontroll hittade de en familj med falska pass.
Ur inlägg 7. En migga: Och sex månader efter PUT kommer följande skara till en svensk ambassad i den delen av världen (inte Afghanistan): modern, två syskon, en vuxen broders hustru och tre brorsbarn. Summa sju personer. Och i deras intervju från ambassaden står det bland annat följande:
The parents had sold their land to get the money for the son’s travel. Their plan for the future is that for the son to support the family and children.