Klicka på textrutan för att lyssna på inslaget på Svenska Yle.

I programserien ”Slaget efter tolv”, som sänds i Svenska Yle, tog programledaren Bettina Sågbom  under rubriken ”Hur få stopp på våldet i Sverige?” upp gängkrigen och den djupa och på allvar systemhotande kris som är pågående i Sverige. Gäster var Paulina Neuding, skribent i Svenska Dagbladet och Pamela Taivassalo, programchef vid SR Finska.

Det här avsnittet är absolut värt att lyssna på. Både Paulina Neuding och Pamela Taivassalo hade god förståelse och insikt i hur illa det är. Och att det är ”sinnessjukt” uttryckte Bettina Sågbom, som lät uppriktigt och genuint chockad av hur hopplöst illa ställt det är i grannlandet Sverige.

Pamela Taivassalos berättelse om hur de här överallt pågående krigsliknande aktionerna – sprängningar, skjutningar, knivskärningar – kom så nära henne själv och hennes familj, visade med all önskvärd tydlighet att våldet finns överallt, i varje stadsdel och småstad och by i Sverige. Vid lekskolor, idrottsplatser, i skolor, på restauranger, på gym, på gator och torg. Ingen går säker, ingen vet var det smäller nästa gång. Bara det senaste dygnet har redan minst två sprängningar med mycket svåra, dyra, skrämmande följder skett i stockholmstrakten.

Paulina Neuding har länge följt den destruktiva utvecklingen i Sverige, inte minst beskrev hon tidigt hur våldsamma och respektlösa gäng tog över på bibliotek och i simhallar. Och hur man, i stället för att slänga ut dem och porta dem, lät dem hållas och till och med i en del fall såg mellan fingrarna – eller inte låtsades se – att de här personerna, förutom att de var allmänt stökiga och högljudda, också använde sig av biblioteken som lokaler där de sålde narkotika. I simhallar trakasserade och antastade de unga flickor, ingen vågade säga till, än mindre porta dem.

Klicka på text- och bildrutan för att läsa texten.

Den 30 september 2023 skrev hon den här texten, med utgångspunkt i tidigare rektorn Vesna Prekopics bok Brottsplats: Skolan om tiden som rektor i en skola i Järva, ett mycket invandrartätt, så kallat ”utsatt område” område. Kort utdrag ur Paulina Neudings text:

Det visar sig snabbt att personalen på skolan inte har en chans mot barnen, trots att det bara rör sig om ett femtiotal elever. Trakasserier och våld från elever blir vardag redan från första dagen. Inom ett år har hatet och hoten mot Prekopic eskalerat till den grad att skolledningen bestämmer att det är säkrast att hon inte visar sig på skolan.
———-
År 2022 anmäldes 858 incidenter gällande hot och våld inom grund- och gymnasieskola till Arbetsmiljöverket, vilket är mer än en fördubbling på tio år. På Arbetsmiljöverket säger man att man ser ett slags våld i dag som man inte såg för 15 år sedan, som bitmärken, slag och sparkar.
———-
Prekopic tar med läsaren in en skolvardag som kokar av aggressivitet.

”De upprepar att jag ska hålla käften, att jag är en jävla rasist, att jag är vidrig: ’Du är så jävla äcklig, tror du att du kan ringa hem till oss så fort något händer?’, att de ska visa mig. Att jag är fucking det ena och fucking det andra.”

Hon får höra ”Din fucking mammaknullare, jag ska knulla sönder dig om du ringer hem.”

Till det kommer de fysiska hoten. En stol flyger mot henne, en biljardboll kastas mot hennes ansikte. En elev trycker sin kropp nära henne som ett tyst hot om fysiskt våld.

Alla Paulina Neudings artiklar på ledarsidan i Svenska Dagbladet kan läsas här.

Man kan bara hoppas att de väcker dem som behöver väckas i de nordiska länderna, innan det går som i Sverige. Inte minst de politiker och aktivister i Finland, som fortfarande vägrar acceptera verkligheten, behöver öppna ögon och öron och ta in hur det ser ut i grannlandet, där till och med poliser talar om ”krigsliknande situationer”.

Inom Svenska folkpartiet i Finland (men inte bara där) verkar inte alla förstå vad som väntar runt hörnet också för Finlands del. Om man inte tar av sig blomsterhattar och rosa glasögon. Redan berättas i finska medier om gatugäng i Helsingfors, visserligen i en skala som än så länge är en västanfläkt jämfört med i Sverige. Men det ska inte få finnas ett enda sådant! Finsk polis berättar om hur de utländska klanerna i Sverige försöker ta sig in på narkotikamarknaden i Finland.

När jag för 6,5 år sedan, den 9 april 2017, skrev en debattartikel i Hufvudstadsbladet blev det en hel del repliker – åtta, närmare bestämt – och en del rena påhopp på mig. När det enda jag gjorde var att varna Finland för att ta efter Sverige. En del om detta kan man bland annat läsa i dessa två inlägg:

 •  Finland. Sans och balans. Ta inte efter Sverige i asylfrågor på en enda punkt. – 9 april 2017. Kort utdrag ur texten (som också innehåller min debattartikel i Hufvudstadsbladet):

Uppmaningen att inte ta efter Sverige omfattar givetvis också landets inställning till att människor tagit sig in i landet och helt enkelt bara stannat där (okontrollerad invandring). Utan att söka asyl, utan att registrera sig. Svensk polis har själv uttalat att “lika många som sökte asyl, det vill säga som registrerade sig, lika många vandrade rakt in i landet utan att anmäla sig eller registrera sig någonstans.

•  “Debattrallyt” i Hufvudstadsbladet: “Min teori är att finlandssvenskar, ofta övre medelklass, är de värsta blomsterhattstanterna man kan tänka sig.” – 5 juni 2017. Kort utdrag ur texten där en finlandssvensk person som ville vara anonym skrev till mig med anledning av ”debattrallyt” som ägde rum efter att min text hade publicerats. Texten innehåller också länkar till en del av replikerna på min debattext den 9 april 2017):

”Min teori är att finlandssvenskar, ofta övre medelklass, är de värsta blomsterhattstanterna man kan tänka sig. Speciellt de som är kring 40-50 år och vana vid att följa så kallad gammelmedia. I Finland finns nämligen inte samma problem med invandringen som i Sverige, speciellt inte för det rätt så välbärgade finlandssvenska samhället som inte bor i områden med många invandrare.

Många finlandssvenskar tror blint på vad Sveriges medier rapporterar om invandringen om hur positivt det är för Sverige. Sverige är idolen som aldrig gör något fel och som ska tas efter på alla punkter. Eftersom de inte bor i Sverige så möter de inte en verklighet som skulle rubba bilden, utan kan glatt fortsätta tro på kulisserna som Sverige visar utåt.

Bland annat nedan rubriker och inslag publicerades i Sveriges Radio och på deras sajt under en period om bara tio dagar. Det är svårt att tro att det här nu är den verklighet svenskarna tvingas leva i. Genom att söka på Sveriges Radios sajt kan man läsa mer om alla de här rubrikerna.

© Vid ev citat ur mina texter, vänligen länka till dem.