Statsrådet, det vill säga regeringen meddelar:
Rådet för bedömning av lagstiftningen (ungefärlig motsvarighet till Lagrådet i Sverige, min anm.) föreslår att det på statsrådsnivå (= regeringsnivå, min anm.) utvecklas ett system för utvärdering av lagstiftningen och att beredningsarbetet inleds så snart som möjligt.
Införandet av ett utvärderingssystem ska tas in i regeringsprogrammet och lagstiftningsplanen för nästa regering. Det nya systemet ska slå fast vilka slags lagar som är föremål för utvärdering och fastställa allmänna principer för hur och av vilka aktörer utvärderingarna görs, hur de finansieras och hur kvaliteten på dem övervakas.
Med utvärdering av lagstiftningen avses efterhandsbedömning av en lags genomslag, effektivitet och ändamålsenlighet samt bedömning av hur verkställigheten av lagen har fungerat. Utvärderingen av lagstiftningen i Finland är inte systematiskt organiserad på statsrådsnivå (=regeringsnivå, min anm.), och därför finns det ingen samlad information om vilka resultat tidigare utvärderingar har gett, på vilket sätt och av vilka aktörer de har genomförts och vilka kostnader de har medfört. Ministerierna följer upp lagstiftningen inom sitt eget förvaltningsområde på det sätt som de finner lämpligt. De gör utvärderingar själva eller beställer dem av utomstående aktörer, till exempel forskningsinstitut, universitet eller konsultföretag.
Att utvärderingsarbetet sker mer systematiskt och att man främjar kvaliteten på utvärderingarna är viktigt, och också förenligt med internationell praxis. OECD rekommenderar att dess medlemsländer gör utvärdering av lagstiftningen till en integrerad del av sina regleringssystem. Många länder har redan utvecklat ett särskilt system för utvärdering av lagstiftningen. En del länder har dessutom tillsatt ett organ som övervakar kvaliteten på de utvärderingar som gjorts.
Syftet med initiativet är att förbättra kvaliteten på lagberedningen. Utvärdering i efterhand gör det möjligt att säkerställa ändamålsenligheten hos lagar och lagpaket och föreslå ändringar i dem. Den kunskap som man får genom utvärderingarna hjälper att undvika regleringslösningar som med facit i hand visat sig vara problematiska och gör det möjligt att i enskilda fall ändra på genomförandet av lagen i stället för själva regleringen. På motsvarande sätt ger uppföljningen samlad information om olika orsaker till att lagar inte alltid fungerar som de ska. Denna information förbättrar kvaliteten på de konsekvensbedömningar som görs på förhand och bidrar till en välfungerande lagstiftning. Införandet av ett välplanerat och fungerande utvärderingssystem kräver resurser, men med tiden ger systemet besparingar i och med att det främjar lagstiftningens genomslag, effektivitet och godtagbarhet.
Kommentar: Mycket bra! Förutom att det oberoende och självständiga rådet ska
ge utlåtanden om regeringens propositioner och om de konsekvensbedömningar som ingår i dem.
så inrättades det i syfte att förbättra lagberedningens och särskilt konsekvensbedömningarnas kvalitet och för att utveckla den allmänna lagberedningskulturen, till exempel tidsplanerna för och planeringen av regeringens propositioner och lagberedningen. Men nu tillkommer alltså också ovan beskrivna utvärderingsuppdrag.
I Sverige kan man inte ens vara säker på att det görs vare sig konsekvensanalyser eller – än mindre – kostnadsberäkningar av nya lagförslag. Inte heller bryr sig den enväldiga regeringen och dess kringpartier alltid om vad Lagrådet – och andra i sammanhanget relevanta och kunniga myndigheter – säger i sina remissyttranden. Varför har man förresten remissförfaranden när man sedan inte tar till sig vad experter säger; experter med kompetens långt över regeringens och dess stödpartiers?
Ny information:
Regeringen i Sverige har denna gång lyssnat på Lagrådet och backar nu efter att ha presenterat en omöjlig terrorlagstiftning som inte går att genomföra för att den står i strid med grundlagen. Men varför anlitade regeringen inte kunnigt och kompetent folk under arbetets gång, alltså medan man beredde lagförslaget? Då hade man sluppit begå de misstag som nu gör att man får börja om igen med beredningen av en lag som hade behövt vara på plats för minst fyra, fem år sedan.
Regeringen borde också ha lyssnat på Lagrådet också i samband med den ytterst skarpt kritiserade, framhastade och hafsiga ”Nya Gymnasielagen” som fick till följd att över 11.000 vuxna afghanska män som fått avslag på sina asylansökningar i flera omgångar, har fått belasta systemet med nya ansökningar att få stanna, denna gång som studerande (studier bekostade av skattebetalarna i Sverige).
Lästips:
• Val 2018. Lagrådet smular sönder det osannolika ”utomrättsliga” förslag som okunniga politiker lagt fram om uppehållstillstånd för 9000 afghaner utan asyl- eller skyddsskäl – 28 mars 2018
• Lagrådet om förslaget om särlagstiftning för afghanska män som flera gånger fått avslag: ”Det är en ny princip i utlänningslagstiftningen att låta handläggningstidens längd utgöra i stort sett enda skälet för uppehållstillstånd”.– 19 april 2018