Det är viktigt med traditioner. De länkar bakåt i tiden, de skapar gemenskap, ett “vi” och en sammanhållning framåt. Att minnas och fira dem, som betytt mycket för landet, för folket och för språket är en god tradition och i Finland är den traditionen stark. Det finns många sådana här “minnesdagar” då finländarna påminns om vilka och vad som format dem, deras språk, deras fria och självständiga land.

Här kan man läsa mer om Johan Vilhelm Snellman och hans betydelse för den finska/finländska identiteten.

Johan Vilhelm Snellman, född 12 maj 1806 på nuvarande Tjärhovsgatan 5 i Stockholm, död 4 juli 1881 i Kyrkslätt, var en finländsk filosof, författare, publicist och statsman.

Kuriosa: Han föddes alltså i Stockholm och bara några kvarter från där jag själv bor idag…

Klicka på textrutan för att läsa hela artikeln av Staffan Bruun på Hbl:s sajt.

– Språket utgör grunden för en nation och i Finland är språket finska, som de svenskspråkiga må lära sig. Orden är Johan Vilhelm Snellmans. På 1800-talet var han den ledande fennomanen som arbetade för finska språket. Men också omstridd debattör och mannen bakom finska marken.
———-
Snellmans övertygelse var att förfinskningen av Finland bara kunde ske genom att den ägande och bildade klassen frivilligt övergick till finska så att hela folket hade ett gemensamt språk. Snellman varnade för den tudelning av nationen som skulle bli följden om den finska kulturen blev beroende bara av nya uppspirande klasser.

Snellman dog 1881, vid kistan hölls minnestalet av Zacharias Topelius som talade om sin generation och berömde Snellman som “den viljekraftigaste av oss alla, en man av granit.”

När hundra år förflutit sedan J.V. Snellmans födelse 1906 firades dagen stort av fennomanska kretsar. Den dagen förfinskade otaliga svenska släkter sina namn.
———-
Ha var en av de främsta fennomanerna som trots sitt svenska modersmål drev linjen “svenskar äro vi inte, ryssar vilja vi inte bliva, låt oss vara finnar”.

I en annan av de otaliga texter om Johan Vilhelm Snellman som skrivits, denna på Svenska Yles sajt – J. V. Snellman – finskhetsförespråkare och statsman (där det också finns en informativ två minuter lång video som berättar honom och hans betydelse för Finland) – kan man läsa följande:

Snellman ansåg alltså att finskan skulle upphöjas till kulturspråk på samma sätt som svenskan och inte nog med det, de svenskspråkiga, bildade klasserna skulle enligt hans mening förfinskas. Han drömde om att skapa en helt finskspråkig nation.

“Finland kan intet med våld; bildningens makt är dess enda räddning”, skrev Snellman år 1840. “Den bildade klassen måste tillägna sig folkets tungomål och utveckla det till ett kulturspråk.”

Klicka på bilden för att läsa hela texten på This is Finlands sajt.

Och sajten This is Finland skriver bland annat så här, på engelska, om J.V. Snellman:

In the mid-1800s, Swedish was the language spoken by the political and economic elite. Snellman believed that increasing the use of Finnish was a way for Finland to avoid assimilation by Russia. He stressed the importance of literature in promoting a sense of national identity.
———-
When Snellman returned to Helsinki, his popularity had increased further. Nevertheless, he quickly learned that his pro-Finnish opinions and aims did not please the Russian rulers. He was considered a radical extremist, and the political quandary prevented the university from employing him.
———-
Snellman began to publish two periodicals. Maamiehen ystävä (The Countryman’s Friend), the only newspaper published in Finnish at that time, was aimed at ordinary Finnish people, to strengthen their national identity and enhance their language skills.
———-
In 1849 Snellman returned to Helsinki, where he was again rejected, this time for a professorship at the University, leaving him and his family in economic hardship until the death of Emperor Nicholas of Russia in 1855.

Kommentar: Att känna sin historia, sina rötter är viktigt för alla människor. Det ger dens viktiga och betydelsefulla känslan av att ingå i ett sammanhang, en gemenskap.