Klicka på textrutan för att läsa hela texten i Hufvudstadsbladet.

Finland. Notera:

Åklagaren har yrkat på fängelsestraff på mellan 9,5 och 12 år för de åtalade.
———-
I dag, onsdag, ger Helsingfors tingsrätt sin dom i fallet där tre vid tidpunkten för händelsen 16-åriga pojkar står åtalade för att ha mördat sin jämnårige kompis.

Läs också
–  Finland. 16-åring döms till fem års fängelse för två dråpförsök. 31 december 2020. Ur texten:

Västra Nylands tingsrätt har dömt den 16-årige pojken till fem års ovillkorligt fängelse för två dråpförsök och ett grovt rån.

I båda fallen har den 16-åriga pojken knivhuggit sitt offer. Fallen skedde inom en vecka från varandra, det ena i Kyrkslätt centrum och det andra i Tolls, i september och oktober 2020.

Förutom fängelsestraff dömde tingsrätten pojken att ersätta ett av offren över 12.000 euro (ca 132.000 kronor) i skadestånd, och det andra offret över 13.000 euro (ca 143.000 kronor).

Förutom dråpförsöken döms pojken också till grovt rån i ett av fallen, tillsammans med fyra andra misstänkta.

Kommentar: Skillnaden mellan Sverige och övriga nordiska länder är enorm. På så många olika områden. När det gäller våldsbrottslighet är Sveriges agerande vad gäller unga grova våldsbrottslingar närmast att likna vid ett gravt självskadebeteende.

För i Sverige hade ingen av dessa mördare, rånare, knivhuggare fått något substantiellt straff. De hade inte behövt sona sina fruktansvärda brott och offren hade lämnats åt sitt öde med vetskapen att mördare, misshandlare kan skratta åt de löjligt låga straff som döms ut i Sverige. Och att de snart är ute igen och kan röra sig fritt i samhället med risk att de begår ytterligare våldsbrott. Är de dessutom utländska medborgare så utvisas de sällan, trots att lagen ger den möjligheten och det borde vara regel, inte undantag.

I Sverige, våldsbrottslingarnas paradis, vet man att man kan begå vilka gräsliga brott som helst tämligen riskfritt om man är – eller påstår sig vara – upp till 18 år och även efter det, fram till 21 års ålder. För här ser man inte mördare, rånare, våldtäktsmän, misshandlare (och andra kriminella) som fullt ansvariga för sina dåd. Man ser och förstår att de de facto utför grymma, ibland rent bestialiska dåd, men anser alltså att trots att de är kapabla till det så ska de inte anses fullt ut skyldiga.

Varför?

@ denna sajt.