Klicka på text- och bildrutan för att både läsa och lyssna på texten. OBS! Kräver prenumeration.

Ur nationalekonomen Anders Kärnäs insiktsfulla, realistiska och långa text på Kvartals sajt borde läsas av många, helst alla! Jag får förstås inte lägga ut hela texten här, men jag citerar så ”generöst” jag tror mig kunna/få göra och uppmanar alla som vill ha god, seriös, mångsidig, välformulerad, relevant, intressant och informativ läsning att prenumerera på Kvartal.

Alltså, utdrag ur den långa texten:

”De flesta internationella och svenska studier påvisar negativa effekter på studieresultat med en ökad andel utlandsfödda elever per klass. Det är svårt att reda ut den exakta effekten eftersom elever och föräldrar segregerar sig utifrån socioekonomiska förhållanden. Då många utlandsfödda också har en lägre inkomst behöver forskningen separera inverkan av en ökad andel barn i klassrummet från familjer med lägre inkomster från effekten av fler barn som inte har majoritetsspråket som modersmål. Detta ställer höga krav på data och metod.
———-
För barn som inte har majoritetsspråket som modersmål visar forskningen att det är viktigt att barnen tidigt börjat skolan eller förskola och kommit i kontakt med majoritetsspråket. Risken är annars stor att dessa barn aldrig kommer i kapp.
———-
Andelen barn som bor i en kommun med en hög andel personer med utrikes bakgrund har ökat kraftigt sedan 2002. Idag bor en majoritet av alla barn i Sverige i en sådan kommun. År 2021 hade majoriteten av alla barn och unga i Södertälje och Botkyrka utrikes bakgrund.
———-
Den demografiska utvecklingen i Sverige innebär att det kommer vara extremt svårt att uppnå en god integration. Andelen barn och unga med utrikes bakgrund riskerar att helt enkelt att vara för hög för att alla ska kunna gå i en skola där tillräckligt många talar svenska som modersmål.
———-
Hur ska ett Sverige där en stor del av befolkningen inte talar svenska fungera?”

Innebörden av den sista meningen uttrycks i futurum, men fenomenet är redan nu i presens ett problem. Att så många boende (och fler blir de hela tiden) i Sverige inte behärskar svenska ens ytligt och än mindre på ett djupare plan, har jag försökt tala och skriva om de senaste sju, åtta åren. Ingen har varit intresserad av vad det betyder för ett land när dess officiella språk, dess urinvånares språk inte längre, som en självklarhet fungerar. Inte i skolor, inte i butiker, inte på bussar och tåg, inte bland taxiförare, inte hos myndigheter. Kunskaperna i svenska är också bristfälliga hos många personer som läser nyheter och gör intervjuer i Public Service (Sveriges Radio, Sveriges Television) och bland dem som skriver rubriker och andra texter på  dessa bolags sajter. Inte ens i riksdagen* är språkkraven högt ställda. Och inte – vilket kan vara och har varit – ödesdigert: inte på sjukhus.

* Redan nu finns riksdagsledamöter vars svenska inte är tillräcklig för att de ska kunna vara fullvärdiga lagstiftare…

I Sverige ställs inga krav på kunskaper i svenska ens för att erhålla svenskt medborgarskap, trots att ett sådant krav automatiskt skulle få betydligt fler att se till att lära sig språket och trots att det måste vara en självklarhet att man talar språket i det land man önskar bli medborgare i. I stället tar staten, med berått mod, skattemedel som den arbetande delen av befolkningen står för, och använder dem till livslång rätt till tolkar åt människor som kommit hit, på alla världens tänkbara språk och i nästan vilka sammanhang som helst. Utan att ha frågat folket om folket är villigt att år ut och år in bekosta att människor som lever här (väldigt många dessutom också försörjda genom skattemedel…) ska ha rätt till tolk på sitt modersmål i stället för att de lär sig svenska som – det tål att upprepas – är Sveriges officiella språk som alla i landet bör behärska. Att ges medborgarskap i ett land där man inte kan tala, skriva, läsa, förstå det språk som ska hålla befolkningen samman, är en styggelse som borde ha rättats till för länge sedan. Så är det i andra länder, där språkkunskaperna testas och klarar man inte proven så får man avslag på sin medborgarskapsansökan.

Lästips
•  Finland. Om att kravet att behärska landets språk för erhållande av medborgarskap i Finland är en självklarhet. – 1 februari 2019. Ur texten:

Jag upprepar mig med ojämna mellanrum när jag – om och om igen – skriver om språkkrav för medborgarskap i grannlandet Finland. Sedan åratal har jag flera gånger i olika sammanhang, också här på den här sajten, skrivit om kravet på att man behärskar landets språk i tal och skrift för att man ska kunna ansöka om finskt medborgarskap. I Sverige har man upprörts över att personer som Mauricio Rojas och Nyamko Sabuni redan för mer än 15 år sedan försökte föra fram att samma självklarhet borde råda också i Sverige. Var och en kan själv inse att hade detta självklara krav funnits också i Sverige så hade till exempel hundratals miljoner, kanske rentav fler än så, skattekronor sparats in på tolkar och på översättning av diverse information till allehanda asylinvandrarspråk.

I detta inlägg finns länkar till flera andra texter i ämnet.

•  Sverige: Inga språkkrav för medborgarskap; rätten till skattebetald tolkning upphör aldrig. Finland: Språkkrav för medborgarskap; ingen rätt till skattebetald tolkning hur länge som helst.– 31 oktober 2022. Ur texten:

Nu har frågan om livstida rätt till tolkning på tiotals och åter tiotals språk för hitkomna asyl- och andra invandrare i Sverige, främst utomeuropeiska personer, åter tagits upp. Beloppen, som denna verksamhet omsätter, torde vara astronomiska. Detta gäller i grannlandet Finland:

I princip betalar myndigheterna (staten eller kommunerna) för tolkningskostnader om det är de (myndigheterna) som har initierat ärendet. Om en person själv påbörjar ett ärende och behöver tolk måste han eller hon också vanligtvis betala tolkkostnaden själv.

Det finns ingen definitiv tidsram för tolkningen, det beror på behovet. Men när man har fått finskt medborgarskap har man inte längre rätt till ersättning för tolk.