Under det här juli-veckoslutet, på lördagen, har jag ägnat en del av min tid till att hjälpa till att formulera en ny ansökan för Thang, en 16-årig pojke från Vietnam, som kom hit i samband med den stora barnsmugglingshärvan som uppdagades för ca fyra år sedan i Halmstadstrakten.
Läs En inte helt enkel historia – om Thang och Ly och de artiklar och den blogg som länkas till från detta inlägg. I inlägget sägs att de här pojkarna är bröder, ”enligt uppgift”. Det är de inte, det står helt klart idag. Detta sagt som en rättelse av tidigare uppgiven information i deras asylärenden.
Att skriva en inlaga, en ansökan, en komplettering eller vad det kan vara, till Migrationsverket, är ingen lek. Den ska vara skrivet korrekt och juridiskt, inte känslomässigt. Några beslut på känslomässig grund fattar inte Migrationsverket. Och när/om människor är djupt engagerade i ett asylärende så blir det lätt så att hjärtat tar över där hjärnan borde användas till minst 90 procent. Att skriva en ansökan är något mycket viktigt; hur den är utformad och vad man har tagit upp, visat samt styrkt på olika sätt, kan ju få avgörande betydelse för den asylsökandes framtid.
Nu är det så, att Thang, vars ansökan skrivs först (ansökan för Ly ska också skrivas) har en grupp mycket engagerade människor omkring sig, som också är kloka nog att inse att det kan behövas en utomståendes råd och åsikter i så grannlaga fall som att skriva en asylansökan. Men det är också en viktig uppgift att vara behjälplig och ge råd, ett stort ansvar som jag inte tar lätt på.
Annikki och Pentti, Veikkos son.
Söndagen ägnades åt en utflykt med Annikki till Veikko på Suomikoti. Det har jag bloggat om under rubriken: Annikki på utflykt till Veikko på Suomikoti + politikerna i Östermalms stadsdelsnämnd har upplysts om Annikkis situation.