Klicka på bildrutan för att läsa en av hundratals texter om afghanerna, de som i Sverige blivit substantivet ”ensamkommande”.
Jag har skrivit om gruppen afghaner, som kommit hit från Iran, Pakistan, Afghanistan, sökande ett bättre liv (trots att svensk utlänningslag inte erkänner ”söker bättre liv” som grund för uppehållstillstånd) redan i många år innan den enorma vågen av afghaner kom hit 2015. Det finns många, många texter här på denna sajt om dessa unga och äldre män. Här kan man läsa en del av dem som innehåller ord som ensamkommande, afghaner, hazarer, minderåriga, ålderstester, Afghanistan, nya gymnasielagen etc om man vill.
Klicka på textrutan för att läsa hela artikeln.
Och detsamma som redan påpekats för politiker, myndigheter, medier etc skriver Mustafa Panshiri, som föreläser för och om dem som med ett samlingsnamn i Sverige kommit att kallas ”ensamkommande”. Så här skriver han i en text på sajten Kvartal:
Men även många av de ensamkommande har misskött sig. Enligt Expressens granskning hade noll procent av de ensamkommande giltiga id-handlingar när de kom till Sverige, vilket talar för att en signifikant andel har ljugit om sin ålder. Enligt samma granskning har 78 procent av dem som testats också fått sin ålder uppskriven av Migrationsverket vid beslutstillfället. Det pågår fortfarande en debatt om rättssäkerheten kring metoderna som använts vid åldersbedömningarna, varför siffran 78 procent kan ifrågasättas. Men klart är att staten, genom att ge sken av en politik som var mer generös än vad som sedan blev fallet, gjorde att människor sökte sig hit på felaktiga premisser. Lika klart är att många vuxna, och dessutom från intakta hem, har missbrukat ett system som varit utformat för barn som är ensamma i världen.
När Mustafa Panshiri ställer frågan:
Hur många tror du kommer att klara av skolan och lyckas med att få ett jobb inom sex månader, som lagen kräver?
då vet de flesta av oss vad svaret är, något som inte en enda av de (o)ansvariga politikerna som skapat denna cirkus tycks ha en aning om, nämligen det den intervjuade afghanen svarar:
Den finns tyvärr en ganska stor andel som inte vill gå i skolan och har inga framtidsplaner. Det är inte så att de nödvändigtvis begår brott, men de vill liksom inte integreras.
Kommentar: Jag vet inte hur många gode män, socialsekreterare, lärare, poliser, miggor och andra som genom åren berättat detta och som jag skrivit om i text efter text efter text. Men det tränger helt enkelt inte in hos dem som fattade beslutet om en rättsvidrig lag för dessa män utan asyl- eller skyddsskäl, i stället för att se till att de återvände till sitt medborgarskapsland.
Mustafa Panshiris läsvärda text slutar så här, med en fråga:
– Om några år, om en stor andel av ensamkommande inte uppfyller de krav som gymnasielagen innehåller, tror du att de politiker som röstat för förslaget kommer att stå fast vid att ungdomarna ska utvisas?
– Nej, det tror jag inte. Annie Lööf och Maria Ferm kommer att hitta andra lösningar och det kommer förmodligen att sluta med en amnesti. De ensamkommande afghanerna kommer i alla fall aldrig att återvända tillbaka hem. En del kommer att leva papperslösa och jobba svart medan andra kommer att åka till andra länder och pröva lyckan där. Sedan kommer en del säkert att hamna i kriminalitet när de inte ser andra utvägar, säger Ahmad sorgset.
Jag frågar Ali, som hjälper ensamkommande i Umeå, vad de ensamkommande säger till honom om svenska politiker.
– Det har blivit ett skämt om att politiker i Sverige inte riktigt har koll på vad det är de egentligen vill, säger han.
– Jag hörde en gång ett samtal mellan ett gäng ensamkommande om att svenska politiker drömmer saker på nätterna och sedan ändrar de lagarna efter sina drömmar. Vi garvade åt det allihop.
Slutkommentar: Det här är alltså den bild de intervjuade Ahmad och Ali från Afghanistan har, liksom förmodligen minst 10.000 andra afghaner i Sverige: att samma oansvariga politiker som har skapat vansinnet, bland dem Annie Lööf och Maria Ferm, kommer att hitta på något annat så att afghanerna ändå ska få stanna efter den här utdragna och för folket kostsamma cirkusen.
Vuxna män som inte har vare sig moralisk eller – i de flesta fall – laglig rätt att vara här, har blivit något dessa kvinnor – och andra i deras partier och i Vänsterpartiet och högljudda aktivister i olika nätverk – engagerat sig så hårt för att de inte ser att de åsamkat och åsamkar massor av människor, inte minst dem de ömmar mest för: de afghanska männen, stor skada och svårt lidande. Dessa kortnästa politiker har också, genom sitt oansvariga agerande, lagt en enorm börda på svenska skattebetalares axlar. Med vilken rätt? Det är både obegripligt och skamlöst att dessa personer har tillåtits bestämma efter eget tyckande och egna känslor. Att de kört över lag och rätt och rättskänsla och att de, i strid med samtliga experters (inklusive Lagrådets) avrådan, satt denna usla ”nya gymnasielag” i verket.
När till och med afghanerna skrattar åt att svenska politiker inte har koll, då har det gått långt, långt, långt över pinsamhetsgränsen.