I det här inlägget tar jag upp två publiceringar från idag, den 10 mars 2022, som jag uppmärksammar här så att de finns kvar att läsa också längre fram i tiden.
Först den text som Dagens Nyheter, Helsingin Sanomat med flera stora tidningar publicerat på respektive eget språk oh på ryska.
Klicka på bilden för att läsa texten på DNs sajt.
Ur texten:
I dessa svarta dagar talas det om russofobi. Vi i väst påstås bära på en fientlighet mot Ryssland och det ryska folket. Inget kunde vara mer felaktigt.
”Russofobi” är en så sorglig och felaktig anklagelse. Varför skulle vi tycka illa om en god granne?
Tvärtom beklagar vi djupt det ryska folkets öde under tyrannen Vladimir Putin. Det är han och ingen annan som stryper demokratin i Ryssland, blockerar ryssarna från korrekta fakta och kritiska åsikter, stänger era oberoende medier, fängslar era oliktänkande.
Det är Vladimir Putin som anfaller Ukraina.
Och vi ser. Vi ser hur modiga ukrainare står emot anfallet med en beslutsamhet som chockat Putin, gjort honom än mer desperat, fått honom att begå allt allvarligare krigsbrott. Vi ser hur unga ryska soldater – bara barn – lurats över gränsen med undermålig utrustning och lögner om att invasionen av Ukraina handlade om en ”övning”.
Texten avslutas:
Det sista vi önskar är fiendskap med Ryssland. Det första vi önskar är att epoken Putin ska ta slut. Då kan vi återgå till det normala. Vi kan än en gång njuta av vänskapliga grannrelationer, av resor, handel, kulturutbyte och kärlek. Som två fria länder, styrda inte av despoter utan av två fria folk.
Sedan en tråd på Twitter, skriven av Alexander Stubb.
Klicka på texten nedan för att läsa den i större format.
Kommentar: Alla medier är fulla av texter, bilder, dokumentärer och videoklipp och rapporterar ur olika synvinklar om, och från, det fruktansvärda kriget i Ukraina. Mina inlägg kommer inte att ha karaktären av ”rapportering”.