Nu är det vår och barnvagnarna översvämmar gatorna i Stockholm.
Det är härligt med alla små barn i sina fina vagnar. Men det finns en
sak som gör mig riktigt ledsen och det är alla dessa små, små barn som
sitter med ansiktena bortvända, alltså vända framåt! Utan kontakt med
föräldern som skjuter vagnen sitter barnet där och översköljs av intryck
som det inte kan värja sig mot, utan att ha tryggheten i att kunna se
ett välkänt ansikte (förälderns).
Jag förstår inte hur föräldrarna tänker. De köper jättetrendiga, flotta
och svindyra vagnar till sina barn och utsätter barnen för att sitta
och stirra framåt utan att kunna förmedla sina intryck och
ansiktsuttryck till föräldrarna! För små barn finns inte det som de inte ser och det betyder att mamma eller pappa bakom vagnen inte existerar medan barnet sitter där.
Ibland frågar jag föräldrar varför de köper sådana vagnar och får så
gott om alltid total oförståelse till svar. De har aldrig ens tänkt tanken att deras barn kanske skulle behöva se dem och kommunicera
med dem medan de är ute för att upptäcka världen. OK,
föräldrar kanske inte är några experter, men hur tänker
barnvagnstillverkarna? Fortfarande finns det enstaka vagnmodeller att köpa, där
barnet sitter vänt mot mamma eller pappa och har ögonkontakt och kan
visa om något är skrämmande eller roligt, men de modellerna är alldeles
för få.
Tänk på barnen, skulle jag vilja säga till barnvagnstillverkarna.
Åtminstone för de mindre barnen är den frånvända vagnen ingen höjdare!