Klicka på textrutan för att läsa artikeln på Dagens sajt om du är prenumerant, krönikan ligger bakom betalvägg.
I den här krönikan, publicerad den 2 oktober i tidningen Dagen, undrar av den tidigare partiledaren i Kristdemokraterna, Alf Svensson:
Var det så konstigt att backstugesittare och statare strävade efter att kunna flytta ur sina dragiga ruckel, ofta ockuperade av löss och loppor? För att få det bättre! Var det egendomligt att arbetare i gruvor och verkstäder krävde att komma bort från usla miljöer? För att om möjligt säkra trygghet och hälsa!
Kommentar: Svaren på alla frågor är självklart ”nej”. I alla tider har människan strävat efter att få det bättre på alla tänkbara sätt, vanligtvis genom eget arbete, visst risktagande och ibland tur. I Sverige kunde backstugusittarna och statarna flytta från sina dragiga ruckel och arbetarna i gruvor och verkstäder få mycket bättre arbetsmiljöer genom dels egna insatser och uppoffringar, dels andras. Ingenting var gratis, det krävdes främst hårt arbete, men också stark vilja och att en del hade visioner och vågade/ville satsa på en bättre framtid i det egna landet, som gjorde Sverige till den välfärdsstat landet har varit.
Så långt är allt gott och väl. Men sedan skriver Alf Svensson:
Och förresten, det var väl allt annat än brottsligt att närmare en miljon svenskar lämnade allt och riskerade mer än mycket för att ta sig över Atlanten och söka drägligheten “längre väster ut”?
Kommentar: Det är en lite märklig fråga. Är det någonsin någon enda människa som har sagt eller tyckt att det var brottsligt eller på något sätt fel att svenskar för mer än 120 år sedan sökte ett bättre liv ”längre västerut”? Men lite krångligare blir det när Alf Svensson jämför dåtid – för mer än ett sekel sedan då svenskar emigrerade och byggde upp nya liv utan en krona i bidrag någonstans ifrån utan enbart med sitt eget arbete och i en helt annan tid – med nutid:
Nu går folkströmmar från länder där krig, svält och uslaste levnadsförhållanden gäller. Är det “illegitimt” att fly och att rädda sina familjer ur fasor och förnedring? Är det inte snarare självklart för människor, var man än bor i världen, att vilja klara livhanken och om möjligt få det bättre?
Klicka på omslaget för att läsa mer om boken .
Kommentar: Nu blir det mer komplext. Det går inte att, som Alf Svensson gör, jämföra Kristina och Karl-Oskar och alla de andra i dåtidens emigrantströmmar med de hundratusentals, rentav miljontals människor som i dag söker sig bättre liv i andra delar av världen. Världen ser helt annorlunda ut och lagstiftningen i de flesta länderna i världen är sådan att den inte medger den typen av fri ”bättre liv”-emigration som nu pågår. Emigrera kan man givetvis fortfarande göra – allt fler svenskar emigrerar även idag från Sverige – men den förutsätter att man, precis som Kristina och Karl-Oskar, klarar sig och försörjer sig själv från första dagen. Laglig rätt till den typ av massemigration från vissa länder, och därmed massimmigration till andra länder, där man hävdar ofta obefintliga asylskäl och sedan måste försörjas, ordnas bostäder åt, bekostas utbildning åt som pågår nu, existerar inte. Den som har efterfrågade specialkunskaper och -färdigheter som efterfrågas i ett annat land och som kan få en anställning och ordna bostad och försörja sig själv och sin familj, kan ansöka om tillstånd att invandra i Sverige och de flesta länder och beviljas arbetstillstånd. Där är villkoren liknande dem som rådde på Utvandrarnas tid, Karl-Oskars och Kristinas tid.
Till slut skriver Alf Svensson:
Är det verklighetsfrämmande eller naivt att känna smärta in i själen när flyktingar, som inte har asylskäl, omtalas som en homogen mer eller mindre ohederlig skock, som till varje pris måste stoppas och drivas tillbaka? Jag vill påstå att migrationsdebatten, som den låter för närvarande, drar ner respekten för människovärdet.
Kommentar: Det är absolut aldrig vare sig verklighetsfrämmande eller naivt att känna smärta in i själen och medlidande med människor som har det svårt på olika sätt. Dessa känslor är bevis för att vi är människor, medmänniskor som bryr oss om varandra, som känner empati för dem som har det hårt och svårt i livet. Men många – givetvis inte alla! – som säger sig vara i behov av skydd gentemot sitt hemland är ohederliga och det måste vi självklart också kunna se och erkänna. Vi har lagar som reglerar invandringen och mängder av lagar som gäller alla som befinner sig på svenskt territorium. Dem måste vi respektera, annars riskerar vi att drabbas av kaos och anarki i landet. Då blir det till slut så att ingen får ”ett bättre liv” här utan tvärtom blir livet sämre för alla.
Att en öppen, rak, tydlig, sansad, realistisk och faktabaserad migrationsdebatt – vilket man dessvärre inte har haft i Sverige – skulle ”dra ner respekten för människovärdet”, är svårt att hålla med om. Snarare torde det vara tvärtom.
Till slut: Fri invandring är en omöjlighet och lagar som reglerar invandring till ett land måste som sagt finnas för undvikande av kaos. I Sverige finns nu, enligt officiella beräkningar, minst 40.000 (med största sannolikhet är antalet mer än det dubbla) människor som inte har rätt att vistas här. Det bidrar inte till stabilitet för någon, vare sig svenskar eller inflyttade.