Det snöade, det regnade och det haglade. Det var kallt. Länge. Längre än vanligt i år. Men som vanligt så kastade sig sommaren plötsligt över oss med full kraft när vi minst anade det. Åtminstone i Stockholm.

Syrenerna slog ut i blom och doft minst tio dagar senare än vanligt. Likaså hägg och hästkastanj. Men en vacker dag var allt som varit grått och trist i stället grönt och sprudlande – om man nu kan säga att naturen “sprudlar”. Och värmen kom. Solen. Allt det som coronaisolerade och frusna själar längtat efter så länge, var plötsligt på plats. Balkonglådor gjordes i ordning. I parker ställdes blomkrukor ut och planterades nytt, fräscht gräs och rosor och tulpaner. Livet återvände med full kraft.

Även om vi fortfarande är försiktiga och vet att corona inte är död och att även den som vaccinerats två gånger kan bli smittad och kan smitta andra. Men lite lättare känns det, man kan träffas utomhus och fortfarande hålla avstånd och låta bli att kramas (tyvärr), och då känns det nästan som förr, pre-corona, igen.

Jag kommer snart att publicera nya texter igen, en tid har jag haft så mycket att göra att tiden inte riktigt har räckt till allt, och då har det blivit så att jag skrivit här lite mer sällan. Men nu är den mest turbulenta tiden över och jag har mycket att skriva om. Som till exempel vilka svar jag fått från Migrationsverket på mina senaste frågor och en hel del annat också.

Men till dess publicerar jag några sommarbilder från mitt somriga kvarter.