Klicka på omslagsbilden för att komma till förlaget fri tankes sajt.
Hur kommer det sig att det som författaren Ayaan Hirsi Ali så tydligt skriver om, knappt ens viskas om i Sverige? Hur kommer det sig att den journalist som skrev om tafsandet och de sexuella trakasserierna på Sergels torg (efter den enorma invandringen av företrädesvis unga män 2015), påstods inte tala sanning, trots att även Polisen bekräftade att de var män från de stora asylländerna som gav sig på flickor och kvinnor på den festivalen? Och på många andra stora utomhusevenemang runtom i Sverige, som det knappt, men ändå någon gång, rapporterats om? Ur boken Villebråd:
När man går runt i vissa kvarter i Bryssel, London, Paris eller Stockholm noterar man plötsligt att man bara ser män runt omkring sig. Butiksassistenterna, kyparna och stamgästerna – de är alla män. I närbelägna parker är det bara män och pojkar som spelar fotboll. I allmänna utrymmen i hyresfastigheter sitter män och pratar, skrattar och röker.
—————
När fler och fler kvinnor avlägsnar sig från områden som dessa exponeras de få kvinnor som är kvar. De drar till sig uppmärksamheten från män som bor i området. Könssegregeringen är inte formell, men den känsla av obehag och utsatthet som infinner sig är tillräcklig för att få vilken kvinna som helst att rysa och tänka: ”Jag ska inte ta den här vägen igen.”
—————
En envis trakasserare kan följa kvinnan längs gatan, ta på henne och blockera hennes väg. Om en kvinna ser sårbar ut går en del män längre: hon blir en måltavla, männen omringar henne och skrämmer henne, de tafsar på henne, sliter i hennes kläder. Ibland gör de än värre saker.Sådana incidenter blir allt vanligare. Kvinnor och flickor över hela Europa berättar att de blir trakasserade på väg till affären, i skolan, på universitetet, i simbassänger, på toaletten på nattklubbar, på festivaler, på parkeringsplatser. De säger att gator och torg inte längre är trygga. Och gärningsmännen skäms inte över att trakassera kvinnor mitt på ljusa dagen.
—————
Efter att ha pratat med europeiska kvinnor har jag dock kunnat se att problemet går mycket djupare och är mycket mer utbrett än vad som antyds i nyhetsrapporteringen. Dessa kvinnors vittnesmål har övertygat mig om att det pågår en tyst men genomgripande urholkning av kvinnors rättigheter i en del områden i Europa. Om denna trend fortsätter kommer fler och fler områden att drabbas. Fler och fler gator kommer att bli otrygga för kvinnor. Än så länge har dessa områden två saker gemensamt: de är låginkomstområden och många personer med härkomst från länder med muslimsk majoritet bor där.
Varför vill svenska myndigheter och politiker – och till stor del medier – skydda hitkomna män från kulturer där kvinnor inte är mer värda än en ko, om ens det? Genom att inte tala öppet om deras övergrepp och sexuella beteende mot flickor och kvinnor skyddas ju dessa män och kan fortsätta att bete sig som i sina hemländer? Varför? Är det inte det egna landets flickor och kvinnor, inte hitkomna män som struntar i vår kultur och våra lagar, som ska skyddas? Varför inpräntas inte i dessa män från dag 1 då de sätter sina fötter på svensk mark, att flickor och kvinnor i Sverige har samma värde och rättigheter som de? Varför skyddar man i Sverige genom tystnad och kravlöshet, män som inte respekterar vare sig våra lagar eller de människor, de svenskar, vilkas land de kommit till och ofta i många år, ibland hela livet, försörjs av? Det är ju helt sanslöst, för att inte säga i det närmaste sinnessjukt!
Det är fullkomligt förödande mot alla oss som är födda fria i ett (tidigare) tryggt land, att inte landets styrande står på kvinnornas sida och dömer förövare till strängast tänkbara straff samt automatisk utvisning. Män som inte respekterar vårt sätt att leva och att kvinnor i det land de valt att ta sig till, inte är varelser som man kan tafsa på, ofreda, våldta utan konsekvenser eftersom vi inte ägodelar och inte heller lägre stående varelser, har inget här att göra överhuvudtaget. Och det ska räcka med ett enda brott mot kvinnor (mot män och pojkar också, givetvis) för att man ska dömas till ett tillräckligt långt fängelsestraff för att det också ska leda till automatisk utvisning.
Att läsa. Två av mina tidigare texter i ämnet (läs gärna hela texterna):
• Polisrapport: Lägesbild över sexuella ofredanden samt förslag till åtgärder. 19 maj 2016. Ur texten:
Klicka på bilden för att läsa rapporten.
I rapporten (Polisen, 16 maj 2016) anges kort att i Tyskland, Frankrike, Norge och Finland beskrevs de flesta misstänkta som ”utländska män som agerade i grupp.” Att det framkommit att så varit fallet också i Sverige (Kungsträdgården, Kalmar) nämns också:
Ett fåtal misstänkta gärningsmän har identifierats. De som har identifierats är medborgare i Afghanistan, Eritrea och Somalia.
De flesta sexualbrotten under 2015 har alltså begåtts mot flickor under 15 år (60 procent). Det yngsta offret var sex år gammalt. Exempel på ofredanden ges också i Polisens rapport:
En flicka på 17 år, vilken gick från ett köpcentrum, blev förföljd och stoppad av tre ”afrikanska killar” som angrep henne genom att klämma hennes rumpa så hårt att hennes byxor gick sönder.
———–
Vid ett överfall mot en 12-årig flicka uppgavs följande signalement: ”fyra män i 20-25 års ålder som såg ut att vara araber och talade utländska, möjligen arabiska dem emellan”. En förbipasserande ung man gick emellan och blev misshandlad.
———–
En flicka på 13 år som går i särskola blev närmad av ”4-5 utländska killar” som talade svenska med brytning. De tog på henne, en i taget ”på ställen som hon inte tyckte om, bland annat på hennes stjärt och på brösten.I rapporten är det dock, som sagt, miljöerna där brotten begåtts och inte vilka som begår brotten, som kartläggs. Och då får vi veta att övergrepp där grupper av pojkar och män i åldrarna 14-16 och 25-30 omringat och ofredat unga flickor, skett på gator, vägar, cykelvägar och promenadstråk. I parker, på lekplatser, i skogspartier och på parkeringsplatser. Sexuella ofredanden och trakasserier har även begåtts på allmänna transportmedel och hållplatser, på caféer, restauranger, nöjesställen, festivaler. Och på badanläggningar, där Polisen anger att det i 80 procent av fallen rörde sig om gärningsmän av uppgiven eller fastställd utländsk härkomst. De flesta saknade svenskt personnummer och av anmälningarna framgick det att de var ”asylsökande pojkar”.
• Sverige – landet där det är nästan riskfritt att sexuellt ofreda och trakassera flickor och kvinnor? 3 juli 2016. Ur texten:
När ska vågen – tsunamin – av sexuella ofredanden, tafsanden, trakasserier och våldtäkter som har”drabbat” Sverige under senare år anses utgöra en epidemi? Den riskerar att skapa en farlig och bestående förändring av Sverige, landet där kvinnor trodde sig ha uppnått jämställdhet och frihet.
När ska alla dessa sexuella ofredanden, tafsanden, trakasserier och våldtäkter mot unga flickor och kvinnor anses tillräckligt allvarliga för att man ska anse att de måste stoppas? Eller är det något svenska flickor och kvinnor ska tvingas acceptera? Varför, i så fall? Och vad hände med “värdegrunden”? Vad hände med “alla människors lika värde?
———-
Vad behövs för att armbandsdirektören hos Polisen, Dan Eliasson (och andra) ska förstå det?
Svenska poliser, riksdagsledamöter och ansvariga ministrar bör snarast göra vad de borde ha gjort för länge sedan: åka på studiebesök i Danmark, Norge och Finland och lära sig hur man där behandlar den här typen av förövare. Och någon i så kallad ansvarig ställning borde väl kunna fås att begripa att straffskalorna måste skärpas så att de ligger på åtminstone samma nivåer som i de andra nordiska länderna? I enlighet med orden:
If you are old enough to do the crime,
you are old enough to do the time.
Kommentar: Inget västerländskt, demokratiskt och fritt land tillåter att deras kvinnor behandlas så här. Inte av någon och allra minst av män som sökt asyl här och sagt sig behöva skydd i Sverige. Att också hanteringen av asylansökningar varit under all kritik under lång tid, har gjort att det nu är vi som behöver skyddas mot dessa män.
Sedvanlig brasklapp för undvikande av medvetet eller omedvetet missförstående av det jag skrivit:
Vänligen tolka inte in något som inte finns i texterna! Läs dem så som de är skrivna och förstå att texterna handlar om de män som begår sexuella brott i Sverige. Inte om män – oavsett varifrån de kommit hit – som inte trakasserar och begår övergrepp på flickor och kvinnor.
Läs också:
Klicka på textrutan för att läsa hela den både långa och intressanta artikeln.
Utdrag ur texten, som visar hur medier (inte bara DN) tonat ner eller inte alls rapporterat eller rapporterat felaktigt om invandrarmäns sexuella beteende mot kvinnor och flickor i Sverige:
Sedan flera år tillbaka har festivalen präglats av grova sexuella övergrepp. I stället för att varna barnens föräldrar har man diskuterat övergreppen på interna möten. Med fler poliser, mer bevakning och mer värdegrundsarbete ska festivalen bli trygg igen
Men under de fem kvällarna i augusti 2015 blir övergreppen värre än tidigare år. Attackerna börjar redan första dagen. I publiken framför festivalens stora scen omringas unga flickor och barn utav grupper av okända män. Majoriteten av offren är mellan tretton och sexton år gamla. Flickor kommer gråtande ur folkmassan, letar upp polistältet och berättar att männen tagit på deras bröst, rumpor och försökt kyssa dem mot deras vilja. Några av dem har fått fingrar nedstoppade i sina trosor. De berättar att de protesterat och gråtit, men att övergreppen fortsatt.
Trakasserierna är så omfattande att polisen ger upp försöken att fånga männen efter att de tafsat. I stället försöker man avvisa män som beter sig misstänkt, redan innan överfallen sker. Under de fem dagar som festivalen pågår avlägsnas nästan trehundra personer från området.2
Men efter festivalen är det knäpptyst. Ingen tidning skriver om vad som hänt. Sveriges Radio gjorde ett inslag om festivalens kamp mot sexövergrepp en vecka tidigare, men nu görs ingen uppföljning. Polisen släpper en sammanfattning av festivaldagarna. Där står:
“Det har varit förhållandevis få brott och få omhändertaganden med tanke på deltagarantalet.”
———-
Fyra månader senare, under nyårsnatten, sker en rad liknande övergrepp runt om i Europa. Unga kvinnor omringas av män i de folkmassor som bildats vid tolvslaget. Männen för in händerna i deras underkläder, tafsar och försöker kyssa dem. Rapporterna kommer från så skilda platser som Helsingfors, Hamburg och Kalmar. I Köln är problemen som värst, med rapporter om hundratals kvinnor som utsatts för sexuella övergrepp och blivit rånade av män vid stadens centralstation.Berättelser om vad som hänt dyker först upp på facebooksidan Nettwerk-Köln. Därefter sprids filmer på Youtube. De är skakiga och suddiga. Telefonen som filmar tappas i marken. Den plockas upp och tappas igen. Man ser händer som tvingar sig in under kläderna, en hand griper tag om en kvinnas bröst, hon gråter.
Men i medierna är det tyst i flera dygn. Trots att bilder och filmer av övergreppen finns överallt i sociala medier rapporterar ingen redaktion om vad som hänt. Även polisen lägger locket på. Någonting gör dem särskilt försiktiga.
———-
Tre dagar senare, den 4 januari, skriver tyska medier om övergreppen. I Sverige gör de så kallade “alternativa medierna” Avpixlat och Fria Tider detsamma. Fria Tider skriver att tyska kvinnor “fick löpa sexgatlopp mellan upp till 1.000 arabiska män som ropade ‘hora’ och ‘knulla, knulla’”.Rubriken är “Jättelik asylmobb gick till sexattack mot minst 35 kvinnor på tågstation”.
Några av de utsatta kvinnorna beskriver män med ett “nordafrikanskt utseende”. Uppgifterna får stor spridning på internet. Där beskylls de traditionella medierna för att skydda gärningsmännen.
Dagen efter är SVT först av de svenska medierna med att rapportera om övergreppen. Rubriken är “Stökigt i Köln”. Vid det här laget har läsarna av alternativa medier fått uppgifter om “upp till tusen män” med “nordafrikanskt utseende” som låtit tyska kvinnor “löpa sexgatlopp”. Kritiken mot SVT:s rubrik blir dräpande. Det tolkas som ännu ett bevis för att de traditionella medierna försöker skydda gärningsmännen.
Som sagt: Så här ska vi inte behöva ha det! Men så här är det. Och mörkläggningen är fortfarande stor om hitkomna mäns förtryckande, förnedrande, sexuellt perversa beteende mot kvinnor och flickor. De ska helt enkelt inte vara kvar i Sverige. De ska, efter avtjänat straff för sina brott, utvisas utan hänsyn till några ”humanitära skäl”. Och medierna ska sluta skydda dem genom allehanda krumbukter i sina beskrivningar av grova sex- och våldsbrott. Det är inte sexualbrottslingar som ska skyddas, det är alla flickor, kvinnor och även pojkar, som ska skyddas mot dem.