Klicka på text- och bildrutan för att läsa hela texten.
Ur texten, som bör läsas i sin helhet:
”Vilket hyckleri! Kan en socialdemokratisk justitieminister verkligen ägna sig åt ett så uppenbart kappvänderi?”, kanske du som läser det här tänker. Du letar därför upp Morgan Johanssons blogg och upptäcker att inlägget som du nyss har läst ett utdrag ur inte existerar på bloggen. Märkligt, eller hur?
På nätet finns en webbplats som heter Internet Archive. Där finns det ett arkiv som heter Wayback Machine som innehåller arkiverade kopior av olika webbplatser från år 1996 och framåt. I sökrutan fyller du i ”Morgan Johansson” och fram kommer bloggen. Där, under februari år 2008, hittar du inlägget med rubriken ”Reinfeldt spelar det främlingsfientliga kortet” som mystiskt ”försvunnit” någon gång efter maj år 2020.
Och:
För att sammanfatta: Morgan Johansson nöjer sig inte enbart med att misstänkliggöra, brunsmeta och brännmärka sina politiska motståndare, för att därefter själv ändra uppfattning utan att redogöra för varför det som nyss var förkastligt plötsligt är legitimt. När han väl har ändrat uppfattning så försöker han alltså också dölja spåren efter sin åsiktsförändring. Det är ovärdigt en förtroendevald att agera på detta vis. Att vederbörande därtill är landets justitieminister gör det hela än värre.
Kommentar: Det har gått så långt i Den Humanitära Stormakten, DHS, att ingenting, absolut ingenting biter på den här typen av ovärdiga maktpersoner. Eller för den delen ohederliga, eller möjligen blinda och döva, ledarskribenter som hejar på.
Alla fördämningar tycks ha brustit, man kan bete sig precis hur som helst, man kan ljuga, anklaga, misstänkliggöra, brunsmeta, trampa på andra människor som minister i en regering som ska vara hela folkets regering. Och man kan vanstyra landet och vägra lyssna på dem som desperat vill försöka rädda det, trots att det är långtifrån säkert att det ens går.
Ingenting händer utom att det skrivs en massa texter i allehanda medier och på sociala plattformar. Pennan (i stället för svärdet – och nej, jag menar givetvis inte att vi ska till det) fungerar inte, biter inte längre. Det är ju uppenbart, det ser och hör varje människa med ögon att se med och öron att höra med.
Jag förstår inte att ett folk fullt medvetet låter sitt eget land förfalla – för förfaller gör Sverige, det framkommer inte minst i mängder av internationella jämförelser. Att svenska folket* accepterar att ha ministrar som beter sig som flera av dem, som nu befolkar den så kallade regeringen. En oregerlig regering som inte regerar utan mer verkar ”leka regering”.