Klicka på textrutan för att läsa debattartikeln på Expressens sajt.

Leif Andersson, biolog, professor, Uppsala; Malte Andersson, ekolog, professor emeritus, Göteborg; Johanna Deinum, docent i biofysikalisk kemi, Göteborg och Frank Götmark, professor i ekologi, Göteborg har skrivit en debattartikel i Expressen med rubriken “Afghanistans skenande folkökning är ohållbar”. De skriver bland annat:

Landet är nu på väg mot omfattande resursbrist, fattigdom och svält. En viktig del i fortsatt bistånd bör vara familjeplanering som minskar de problem den skenande folkökningen orsakar.

Och:

Afghanistan är sedan 2013 det land som fått mest bistånd från Sverige.

Därefter visar de fyra artikelförfattarna med statistik den enorma folkökning som skett i landet under 30 år: från 12,4 miljoner år 1990 till ca 40 miljoner idag. Ökningen har skett trots stor utvandring, krig och hög barnadödlighet. Skribenterna påpekar vidare, och har givetvis helt rätt i det:

För bättre levnadsvillkor behöver folkökningen därför hejdas, vilket kan ske genom familjeplanering med god tillgång på preventivmedel.

Kommentarer: Skribenterna har förstås rätt i att “Afghanistans skenande folkökning är ohållbar”. Men deras välmenande text om att “En viktig del i fortsatt bistånd bör vara familjeplanering” är lika ohållbar. Det är svårt att förstå hur de kan skriva en hel, lång debattartikel och bland annat nämna det som citerats ovan, utan att med ett enda ord nämna att talibanerna tagit över landet och att Afghanistan inte längre är ett land som fungerar på något enda område.

Jag läste texten två gånger för att vara säker på att jag inte missat någon kommentar om just talibanernas intåg och övertagande av ett land med 40 miljoner invånare, utan att ha en aning om vad som krävs för att styra ett sådant land. Ett land där medeltida föreställningar nu är vägledande. Ett land där de styrande endast till en liten del har någon som helst utbildning och kunskap om hur världen ser ut, medan en majoritet knappt kan läsa och skriva men däremot hantera alla sorters vapen med bravur. Och vet hur man hugger händer och huvuden av människor samt torterar, stenar och hänger människor som inte ens får en rättegång. Och piskar kvinnor om de bär sandaler, stenar dem om de pratar med andra män än sina söner, bröder eller makar. Låser in dem för att de ska föda så många barn som möjligt. Inte familjeplanera, alltså.

Redan nu visar det sig, efter knappt två månader av talibanskt “styre”, att inte ens basala samhällsfunktioner fungerar. Icke fungerande banker = inga pengar. Inga pengar = kan inte köpa mat. Inga/få matleveranser in i 40 miljonerslandet = spelar ingen roll om bankerna fungerar och om folk har pengar eftersom det inte finns något att köpa. Sjukhusen fungerar inte, de har inte vad som behövs i fråga om utrustning, mediciner och annat som krävs. Samhället raseras i snabb takt och människorna blir allt mer desperata. Angiveri – falskt och sant – blir vanligare i hopp om att man ska få en belöning. Men om belöningen = pengar så finns det ju ändå ingen mat att köpa… I ett sådant land, där det dessutom är emot talibanernas tolkning av islam att familjeplanera, så är den taken förstås välment men samtidigt utopisk.

Att under sådana här väl kända omständigheter skriva om att “Afghanistans skenande folkökning är ohållbar” utan att tänka på allt det som nämnts ovan och inte heller på att det helt enkelt inte går att “vräka in” bistånd i landet för då inställer sig genast mängder av frågor, som:
–  Till vem?
–  Hur?
–  I vilken form/på vilket sätt om pengar inte kan köpa mat och medicinsk utrustning och kunskap?

Och hur menar professorerna och docenten att de ska kunna få talibanerna och en majoritet av afghanerna att ens tillåta preventivmedel? Varför skriva om sådant som man uppenbarligen inte har någon som helst aning om? Det hade inte varit så svårt att leta rätt på någon kunnig afghan här i Sverige (eller någon annanstans utanför Afghanistan) och diskutera det här ämnet innan man, som de fyra skribenterna, skriver om det. Det gjorde jag och fick omgående bekräftat det jag redan visste när jag talade med Zulmay Afzali:

Allt som har att göra med sex, kondomer, p-piller och liknande som kommer från väst ses som ondska och är förbjudet. Det sägs inte offentligt utåt, men inget som handlar om sex och familjeplanering ses med blida ögon.

Man ser västländer som roten till allt ont och västerlänningar som personer som sprider information om icke önskvärda sexuella handlingar. Befolkningskontroll genom produkter som kondomer och p-piller och annat är, enligt religiösa ledare, resultat av en ondskefull västlig ideologi.

Bland en del av befolkningen i Kabul, Herat och Mazar-e Sharif, där man är lite mindre religiöst extrem och folk är lite öppnare och bättre utbildade, skulle familjeplanering kanske vara välkommen. Många, både kvinnor och män, skulle acceptera det och till och med gilla det, men i resten av landet skulle det ses som djävulens ideologi och stå i motsats till vad religionen (islam) säger. Och oavsett vad folket vill så är det talibanerna som bestämmer.

Talibanerna och deras ledare har i åratal predikat i moskéer och på andra ställen om att allt som rör sex och att sälja och använda produkter för familjeplanering är emot religionen (islam) och utslag av ren ondska.

Kommentar: Det hade varit bra om de fyra debattartikelförfattarna hade lärt sig lite mer om Afghanistan och synen på sex, samlevnad och familjeplanering innan de skrev sin – i mitt tycke – säkert välmenande men inte så initierade text.

Slutkommentar: Antalet invånare i Sverige ökar också och kommer att öka än mer sedan hundratusentals personer från länder där man inte praktiserar familjeplanering kommit hit. Bland annat från just Afghanistan. Kanske borde man tänka efter lite och agera för att familjer inte ska skaffa sig sex, åtta eller flera barn så att befolkningsökningen blir för stor att hantera här?

Man borde till exempel snarast ta bort det så kallade flerbarnstillägget. Människor som skaffar många barn måste försörja dem själva, inte förvänta sig att andra människor ska göra det. Och göra det som de fyra skribenterna föreslår, men här i Sverige: lära ut familjeplanering så att de som inte har råd att försörja ett stort antal barn lär sig använda preventivmedel. Annars blir antalet människor i Sverige alldeles för stort (vilket det faktiskt är redan nu, befolkningen har ökat med 23 procent på 30 år, 1990-2020) och bördan för dem som inte har mer än ett eller två barn och jobbar och betalar skatt, blir orimlig. Det bryter dessutom mot samhällskontraktet i vilket det ingenstans står att var och en som arbetar, förutom sin egen familj, också ska försörja andras mycket barnrika familjer, där ingen jobbar.

@ denna sajt.