Först kort ur den text jag skrev när Åbo Underrättelser fyllde 190 år:
Klicka på fotot för att se det i större format.
Finland. Den svenskspråkiga tidningen Åbo Underrättelser fyller idag 190 år. Logon – som det nog inte hette år 1824 – ser ut att vara kvar från den tiden. 190 år är en minst sagt ansenlig ålder för en tidning och för hundra år sedan var min morfarsfar, Henrik Johan August Tawaststjerna, redaktör på den redan då 90 år gamla tidningen. Historiens vingslag känns genom generationerna…
Och här tronar han, redaktören själv, på sin 75-årsdag, den 31 mars 1931.
Idag firar Åbo Underrättelser, en av de äldsta dagstidningarna i Norden, sitt 200-årsjubileum. Tidningen grundades alltså 1824 och utkommer än idag. Och så här såg förstasidan ut den 3 januari 1924 (förstasidan från den 3 januari 1824 har jag inte lyckats hitta…).
Ur 100-årsnumret tidningen från torsdagen den 3 januari 1924:
Med ingången av 1924 begynner Åbo Underrättelser sin etthundraförsta årgång. Redaktionen kan utan förhävelse försäkra, att den känner djupt den förpliktelse, som ligger i denna långa räcka av årgångar. I Åbo Underrättelsers spalter har icke endast vår stads, utan även vårt lands öden under ett sekel bokförts. Här har snart alla uppslag beträffande orten eller landet relaterats och diskuterats, här har man sökt lotsa fram den allmänna opinionen genom politikens lika farliga som litet kända farvatten.
Samtidigt har tidningen varit det organ, som för läsekretsen redogjort för händelserna ute i världen, för nya idéer och strävanden, nya segrar. Ju mångsidigare samhälls- och kulturlivet gestaltat sig, dess mångsidigare har tidningens uppgift blivit. Ju omfångsrikare den massa av nyheter och tankar blivit som stått tidningsmannen tillbuds, dess omsorgsfullare har urvalet av det som läsaren. skulle göras underkunnig om måst ske. Ty det är döden för en tidning att icke vara högaktuell.
Den moderna människan måste följa med sin tid. Hon har att, på ett eller annat sätt, taga ställning till allt som säkert, icke blott på egen ort, i eget land, utan även ute i världen. Men detta kan hon icke utan tidningens hjälp. Hennes blad blir för henne det ”allvetenhetssinne”, som hon måste äga, det är det som förmedlar en väsentlig del av alla de intryck utifrån hon behöver för att kunna finna sig till rätta. Men icke nog därmed, tidningen måste även ge henne anvisning om den väg hon helst bör välja, henne själv och samhället till nytta.
Vid begynnelsen av sitt andra sekel känner Åbo Underrättelser en allra livligaste önskan att för läsarne kunna bliva ett sådant blad, välunderrättat, snabbt, överskådligt uppställt, intresserat för de aktuella frågorna och förfäktande en möjligast korrekt, sant fosterländsk uppfattning utan att därför den svenska befolkningens och det borgerliga samhällets intressen lämnas därhän.
För att nå ett sådant mål skall Åbo Underrättelser nu, lika litet som tidigare sky varken ansträngningar. eller kostnader. Den gamla staben av medarbetare kvarstår och nya skola tillkomma. Som känt har Åbo Underrättelser städse haft att glädja sig åt ett livligt medarbetarskap av en mängd politiskt, ekonomiskt och kulturellt verksamma personer.
Redaktionen vill alltså bemöda sig om att göra den årgång, varmed bladets andra århundrade inledes, sådan att den med heder kan inrangeras i ledet av sina hundrade föregångare, och den uttalar förhoppningen att kontakten mellan bladet och dess läsekrets skall förbliva lika intim som hittills.
Ur dagens tidning, den 3 januari 2024:
ÅU fyller 200 år i dag – de har samlat tidningens historia i videohistoriken
Här hittar du allt innehåll kopplat till jubileet, i form av webbartiklar och en historisk videoserie.
