Den 5 maj 2005 introducerade jag min blogg med följande ord:

Alla bloggar…
…nu också jag!

Det allra första inlägget den 5 maj 2005 såg ut så här:

I högerspalten, under rubriken ARKIV finns den evighetslånga listan över varje månad under 20 år och under varje månad finns länkar till alla texter som publicerats just den månaden. Det totala antalet är idag 10.237. Under rubriken KATEGORIER finns en mängd olika ämnen som till exempel Be my guest, Val 2018, Val 2022, Vickys Livs, Vietnamesen. Det mesta finns ändå med under kategorin Allmänt. Man kan också använda sökfunktionen och skriva in nästan vilket ord som helst så kommer det med stor sannolikt upp ett antal texter där det ingår; med 10.237 publicerade texter är chansen stor.

Att det står ANNONS i några tomma rutor i högerspalten beror på att jag inte vet hur jag ska få bort dem. De innehåller inga annonser. Jag blev för många år sedan uppmanad att göra som så många andra bloggare gjorde: ta in annonser för att få viss betalning om mina läsare klickade på dem.  När jag förstod att jag inte hade någon rätt alls att bestämma vilken typ annonser som skulle publiceras avstod jag. Jag kunde – och kan inte – tänka mig att låta annonser publiceras på min blogg för produkter eller evenemang eller annat som jag inte har godkänt. Men då var redan layouten för bloggen gjord och jag vet inte hur man ändrar i den, därför finns de där, de tomma annonsrutorna.

Genom åren har många intressanta människor skrivit under vinjetten Be my guest. Under kategorin Asyl&Migration, finns texter i de ämnena. Använder man sökorden migga och miggor kommer man till texter där anställda vid Migrationsverket träget och ihärdigt beskrivit verkligheten på sin arbetsplats, vad de sett och vad de upplevt. Inte minst rapporterade om olika ”projekt som upplevdes som direkt oseriösa, som Lean och AIHIAS. Och om hur ledningen bestämt att alla som var – eller sade sig vara – syrier, även om många inte kom direkt från krigets Syrien utan var bosatta i andra länder skulle beviljas uppehållstillstånd, vilket också skedde under tre år. Miggorna beskrev en mängd sådant som ledningen hittade på skulle gälla och som de allt fler teamledarna skulle se till att genomfördes. Frustrationen var stor när regler plötsligt ändrades utan förvarning. En migga berättade om hur han fattade positiva beslut om uppehållstillstånd på förmiddagen och när han kom tillbaka efter lunch så hade reglerna ändrats så, att om de fattats på eftermiddagen så hade det blivit avslag…

Miggorna skrev tusentals inlägg. På sin egen, lediga tid. De ville berätta om fusk, om falska identiteter, om lögner och om allt mer sofistikerade sätt att försöka lura dem. Men också om positiva fall där de kände stor tillfredsställelse över att ha kunnat ge skydd åt äkta flyktingar. Hade politiker och andra beslutsfattare vid myndigheter och verk orkat ta till sig vad miggorna berättade och hade journalister förstått och velat skriva om det som de anställda rapporterade så hade med stor säkerhet Sverige sett helt annorlunda ut idag.

Redan den 5 april 2012, för 13 år sedan, när jag gett ut den första samlingen berättelser i bokform: Inte svart eller vitt utan svart och vitt 2008-2011 – miggor berättar (de två följande samlingarna finns här och här) skrev Dagens Juridik så här:

Miggorna har skrivit och fått sin berättelse berättad på Merit Wagers blogg under många års tid och den här boken är en samlingsvolym av deras berättelser.

Migrationsverkets egna handläggare har i Merit Wager fått en kanal för sin frustration. Det märks på alla de brev och mejl som skickats in, att de saknat den kanalen för sitt uppdrag. Det hade säkert gått att göra den här nästan 500 sidor tjocka boken ännu tjockare med tanke på all den frustration som synliggörs. Det är en nästan ändlös läsning som gör mig alldeles matt av inblicken i ett myndighetsutövande som havererat.

“Miggor” kallar de sig själva. Migrationsverkets handläggare som uppmärksammas i en ny bok av Merit Wager. “Inte svart eller vitt, utan svart och vitt” är titeln.

Godtycklighet, blåögdhet och handläggare i händerna på omdömeslösa chefer och politiker gör enligt boken migrationspolitiken till en sörja av dåliga beslut. De dåliga besluten drabbar blint och gör att varken goda eller dåliga asylskäl egentligen spelar någon större roll i slutändan. Personer med goda skäl att få stanna i Sverige får inte göra det och personer som kommer under uppenbarligen falska premisser får sina uppehållstillstånd. Det är både svart och vitt men det är ogörligt att objektivt säga vad som är vad vid en ytlig betraktelse.

Förordet är skrivet av ledamoten i FN:s kommitté för mänskliga rättigheter, Krister Thelin. Han skriver att Migrationsverket antingen driver en linje som inte har stöd hos regeringen, eller så speglar linjen en blåögdhet som är regeringens vilja – “båda alternativen är lika illa”.

Tidigare överdirektören vid Migrationsverket, Lars-Gunnar Lundh skriver i efterordet att texterna i den här boken kommer påverka utvecklingen av svensk migrationspolitik. Det instämmer jag i.

Alla politiker, jurister, debattörer, chefer och samhällsmedborgare som vill debattera och diskutera migrationspolitik är skyldiga att läsa den här boken. Jag går så långt att jag säger att den som inte läst de här texterna, har inte skaffat sig rätten att ha några åsikter om den svenska migrationspolitiken. Jag kan garantera att de som är emot invandrare och invandring har oerhört bra koll på migrationshaveriet i svensk politik. De kommer läsa boken och använda Migrationsverkets handläggning som argument emot en human flyktingpolitik. Alla vi som vill se en human och fungerande migrationspolitik är därför skyldiga att med öppna ögon se verkligheten som den ser ut. Bara då går det att göra något åt det.”

Här finns också hundratals, sannolikt tusentals texter om Finland. Om finsk lagstiftning och asylhantering men också om skolan, om olika samhällsfenomen. Om riksdagsval och presidentval och valsystemet. Och om det finska, gedigna och heltäckande folkbokföringssystemet som anses vara ett av världens mest avancerade och heltäckande. Om det kan man läsa i texten Finland. Sverige. Något om folkbokföring och utlänningskontroll i respektive land från den 22 maj 2021, bland annat detta:

Ovan exempel är förstås bara en liten del av vad som berättas i de drygt 10.000 inläggen. Det finns massor av texter om helt andra ämnen än de som nämnts. Någon kallade en gång bloggen för en liten databas… Den innehållande texter i aktuella ämnen men också om sådant som påskfirandet i Finland, om Valamo kloster och en fyra delar lång miniserie i Den perfekta värdinnan anno 1936 del 1, del 2, del 3 och del 4, för att jag hittade min mormors böcker från Husmodern, som hade den titeln och jag blev fascinerad av att läsa dem. Hur det var i vissa kretsar för 90 år sedan. Den första boken, från 1936, börjar så här:

ÄRADE HUSMÖDRAR!

Denna bok skall säkert av Eder hälsas som en värdefull nyhet. Alla regler för ett fulländat värdskap framläggas nämligen här för första gången av fyra av dess främsta representanter: grevinnan Astri Douglas, grevinnan Elisabeth Oxenstierna, friherinnan Margaretha de Seynes de Larlenque och greve Hans von Rosen.

Man får bland annat veta så här viktiga saker:

Middagar

Då gästerna anlända, tagas de emot av värdinnan i det rum, där de skola samlas. Finnes två sällskapsrum, och gästerna skola samlas i det inre rummet, möter värden gästerna redan i det yttre, eljest kommer hans tur att hälsa på sin gäst först efter värdinnan.

Jag avslutar den här lilla jubileumstexten med att rikta ett stort och varmt tack till alla miggor för att ni litade på mig och för att ni tog av er fritid för att sakligt, kunnigt och noggrant berätta om sådant som ingen annan kunde berätta om.

En av de kunniga miggorna, som jag hade kontakt med och lärde mig mycket av, är juristen Anna Högberg. Hon har gått i pension och lämnat Migrationsverket, men fortsatt att bidra med klokskaper i två egna texter under kategorin Be my guest. Och tack till alla er andra också, som har skrivit under vinjetten Be my guest. Ett särskilt tack till Niko Laios, för hans jultexter under nio år. De är viktiga. Och självklart tackar jag också alla er som läst och velat förstå och ta till er sådant som inte alltid är så lätt att ta in.

Till slut: Under en tid har det blivit lite färre inlägg här eftersom jag haft andra skriv- och utredningsuppdrag som tagit tid, men jag kommer att försöka hinna skriva lite oftare igen.

Merit Wager