När jag städar i bokhyllan hittar jag två böcker som varit min mormors, Dagmar Tawaststjerna. De är tryckta 1936 och 1937 och ingår i en serie presentböcker från Husmodern: Den perfekta värdinnan. Jag bläddrar lite i en av dem och fascineras så av innehållet och tanken på att råden till kvinnor såg ut så här för 70 år sedan, att det var efter sådana här råd bl.a. min mormor levde, så jag kan inte släppa böckerna. Jag ska, i en liten miniserie, citera ur böckerna för att ge en bild av vad en husmor och värdinna (i överklassen) behövde känna till på den tiden. We’ve come a long way… Boken från 1936 börjar:
ÄRADE HUSMÖDRAR!
Denna bok skall säkert av Eder hälsas som en värdefull nyhet. Alla regler för ett fulländat värdskap framläggas nämligen här för första gången av fyra av dess främsta representanter: grevinnan Astri Douglas, grevinnan Elisabeth Oxenstierna, friherinnan Margaretha de Seynes de Larlenque och greve Hans von Rosen.
Man får bl.a. veta så här viktiga saker:
Middagar
Då gästerna anlända, tagas de emot av värdinnan i det rum, där de skola samlas. Finnes två sällskapsrum, och gästerna skola samlas i det inre rummet, möter värden gästerna redan i det yttre, eljest kommer hans tur att hälsa på sin gäst först efter värdinnan.
Presentationen kan vara en vansklig sak
Äldre personer skola naturligtvis ej besvära sig med att hälsa på alla utan endast på dem de själva anse sig vilja och böra hälsa på. Det är då de yngres skyldighet att t.ex. bedja värdfolket eller någon annan, som känner vederbörande, att presentera dem för de äldre. Likaså är det oriktigt att en dam – och särskilt en gift dam – skall gå omkring och hälsa på t.ex. jämnåriga herrar, i synnerhet om hon ej förut känner dem. En gift dam kommer oftast med sin man, och de hälsa då tillsammans på de äldre och jämnåriga, varvid hennes man, då så behövs, föreställer obekanta herrer för henne. Vill en herre hälsa på ett gift par, som han ej känner, föreställer han sig först för mannen och ber denne presentera honom för sin fru. Vill en herre åter bli presenterad för en dam, som ej har sin man i närheten, får han försöka bedja någon, som känner damen i fråga, att föreställa honom.
En ung flicka hälsar bara på bekanta herrar
En ung flicka hälsar således endast på dem hon känner av herrarna. Tyvärr har det här hemma blivit ett vedertaget bruk eller ovana, att damer ofta gå omkring och hälsa på alla, både bekanta och obekanta herrar. Det chockerar oerhört i utländska ögon, och de svenska herrarna böra här rycka upp sig. En herre skall taga första initiativet till hövlighet mot en dam, och ej i första hand tvärtom.
Likaså bör en dam förbli sittande, när en herre hälsar på henne, såvida det inte är en mycket äldre herre. Om hon sedan vill tala med kavaljeren i fråga, kan hon möjligen då resa sig upp eller hellre bedja honom taga plats. Om en jämnårig dam presenteras för henne, då hon sitter, kan hon göra som hon vill – förbli sittande eller stiga upp – men om hon endast hälsar på en ungefär jämnårig, är det trevligast om hon ej reser sig. Tänk, om alla damerna skulle rusa upp ur stolar och soffor för att en annan dam kommer in – så förskräckligt plågsamt och störande, särskilt för henne.
I nästa del, som snart följer, får vi veta något om den problematiska placeringen. Delarna i den här miniserien med återblickar på societetslivet för 70 år sedan kommer att återfinnas under rubriken Miniserie: Den perfekta värdinnan anno 1936 i högerspalten.