Idag när jag handlade på Coop på Nytorgsgatan, träffade jag henne igen. Jag har inte sett henne på ett bra tag och har lite svagt undrat om hon möjligen gått ur tiden. Men när jag stegade in idag hörde jag henne direkt, långt innan jag såg henne: Frida, som fyllde 101 år den 14 oktober. Hon stod i kassan och jag gick fram och hälsade – hennes hörsel är så dåligt så man måste stå rakt framför henne och skrika för att hon ska höra. Men allt annat fungerar finfint: hon är klar i knoppen och rak i ryggen, fin i håret, piffigt klädd och pigg som en mört. Och glad, hon skrattar mycket.
”Sockerkringlorna! Sockerkringlorna! Ja, det var tider, det! Vad blev det av den andra brodern då, han som blev kvar?”
Sa hon, så fort hon såg mig. ”Vilket minne”, tänkte jag. Hon minns att Affe dog men att brorsan Janne blev kvar och nu, tio år senare och vid 101 års ålder undrar Frida vad det blev av Janne! Jag berättade var han finns, att han jobbar här i krokarna och att hon kan gå och hälsa på honom. ”Ja, det ska jag göra”, sa hon, ”men du kan väl hälsa till honom också?”
Om ni vill se Skrattande tanten för tio år sedan så ska ni titta på min dokumentärfilm som heter Vickys Livs – The Movie och kan ses i tre delar (det gick bara att ladda upp 10 minuter åt gången på den tiden). Frida brukade handla där och ibland sjöng hon en stump, ibland bara skrattade hon och då och då kom hon med hembakta sockerkringlor till oss. I filmen både skrattar och sjunger hon.
Bland annat Dagens PS skrev om filmen och om den efterföljande studiodebatten den 11 april 2006 under rubriken TV8 i kväll: Välkommen till Vickys Livs! Där nämns också Skrattande tanten och det sägs om filmen att den handlar om:
Riktiga människor. I sin hembygd. På Södermalm invid Nytorget.
Och här finns The Vickys Livs Story nedtecknad.