En flitig gästbloggare, produktiv journalist, kandidat till Stora Journalistpriset, vinnare av Guldspaden, dokumentärfilmare etc, Nuri Kino, skriver här återigen under vinjetten ”Be my guest”.
Det brinner i Irak! Internationella mediabyråer rapporterar om det som kan vara början till ett inbördeskrig. Medan jag skriver detta tittar jag på den irakisk-assyriska TV-kanalen Ishtar som direktsänder från Irak. Sunni- och shiamuslimer har angripit varandras moskéer efter att shiamuslimernas viktigaste helgedom, moskén där deras profeter är begravda sprängdes i luften av två självmordsbombare.
Många av dem som intervjuas säger att det är USA och Bush som ligger bakom. ”Söndra och härska”. Jag har vänner bland reportrarna. Tidigare i dag dödades tre journalister från den konkurrerande kanalen Al-Arabiya och jag är orolig. Är mina vänner försiktiga nog? De intervjuar personer ur båda grupperingarna. De rusar från den ena stadsdelen till den andra. Lik. Gråtande mödrar. Hotfulla demonstrationer. Det är människor bakom mikrofonerna. Det är människor bakom kamerorna. De vill att vi ska se vad som händer. De vill att vi ska höra irakiernas röster. Få förstahandsinformation. De är journalister av rätt anledning.
Vi, journalister i väst, borde stanna upp en stund där vi sitter i tryggheten,och skänka en tanke till våra kollegor som befinner sig på platser där det brinner. I västmedia pratas det om början till ett inbördeskrig. I Irak har inbördeskriget pågått länge. Det dödas minst tio personer varje dag. Ett krig som också många av våra kollegor förlorat livet i.