På X skriver migrationsministern om att Skatteverket äntligen, efter decennier av ytterst otillfredsställande ickekontroll, börjat göra fler kontroller av personer som enligt uppgifter från Migrationsverket inte har tillstånd att befinna sig i Sverige. Det är mer än hög tid att myndigheterna samarbetar och att de är mer alerta och reaktiva. Inget normalt demokratiskt land kan acceptera att hundratusentals människor vistas på dess territorium utan att ha rätt till det.
Notera: Skatteverkets rapport är 60 sidor lång och här kommenteras en bråkdel av vad som sägs i den. Var och en som är intresserad kan själv läsa hela rapporten och bilda sig en egen uppfattning om vad den innehåller och innebär.
Klicka på bild- och textrutan för att läsa hela Skatteverkets rapport som migrationsministern hänvisar till i sitt X-inlägg.
Ur Skatteverkets rapport:
Från första september i år finns en ny lag som innebär säkrare identiteter på de personer som tilldelas samordningsnummer. Vi har också fått större möjligheter att utbyta information mellan myndigheter, och systemutveckling pågår för att automatisera utbytet av information. Sammantaget ger det oss nya möjligheter att spåra och åtgärda fel inom folkbokföringsverksamheten.
Det svenska samhället bygger sedan länge på tillit mellan myndigheter och medborgare. Skatteverket anser att information om vikten av att vara korrekt folkbokförd är det mest effektiva verktyget för att komma till rätta med de fel vi har svårt att hitta via underrättelser och Skatteverkets kontroller.
En annan möjlighet är att införa ett obligatoriskt intygande av bosättningsuppgifter från alla som är folkbokförda i Sverige. Detta skulle kunna göras i samband med inkomstdeklarationen. Det kräver dock lagändringar och en hel del resurskrävande systemutveckling och kan därför vara på plats tidigast 2026.
Sist men inte minst föreslår vi att Skatteverket framöver ska underrätta de som är folkbokförda på en viss fastighet om att någon annan anmält flytt till samma folkbokföringsadress. En sådan tjänst är efterfrågad av många och kommer bli ett komplement i arbetet med en mer korrekt folkbokföring.
Kommentar: En spontan språklig undran infinner sig när man läser denna mening i början av rapporten:
Från första september i år finns en ny lag som innebär säkrare identiteter på de personer som tilldelas samordningsnummer.
Vad exakt betyder det? En lag kan ju i sig inte innebära ”säkrare identiteter på de personer som tilldelas samordningsnummer”! Meningen är oklar. Statliga myndigheters språk måste vara glasklart och korrekt. Skatteverket menar sannolikt – men folket ska inte behöva gissa och tolka – att en ny lag ger Skatteverket möjlighet att på något nytt sätt, som av någon anledning inte använts tidigare, nu börja säkra identiteterna på dem som tilldelats och tilldelas samordningsnummer. Man undrar då spontant hur och varför det inte gjorts tidigare…
I rapporten sägs också följande:
Skatteverket beräknar att 98 procent av alla som bor i Sverige är korrekt folkbokförda.
Kommentar: Vid en första anblick ser den uppgiften ”98 procent” inte så stötande ut, även om siffran ju helst borde vara 100 procent. Men. År 2022 var folkmängden i Sverige 10.521.556, enligt SCB. Det innebär att drygt 210.000 personer beräknas bo i Sverige utan att vara ”korrekt folkbokförda”. Drygt 210.000! Och den siffran är givetvis inte, det förstå var och en, på något sätt säker. Antalet är knappast lägre utan kan snarare vara betydligt högre.
Vidare ur rapporten:
Digitaliseringen och globaliseringen skapar både möjligheter och utmaningar. Till det sistnämnda hör den organiserade brottsligheten och i spåren av den, arbetslivskriminaliteten. Att ha ett personnummer eller samordningsnummer som bygger på felaktiga underlag kan vara ett verktyg för ekonomisk brottslighet. Detta kan bland annat utnyttjas i arbetslivskriminalitet, där människor utan rätt att arbeta i Sverige ändå utför arbete mot låg ersättning.
Kommentar: Det här är oerhört viktiga frågor för Sverige, viktiga för att man åtminstone till en del ska lyckas få ordning på och kunskap om vilka som de facto befinner sig i Sverige, vilka som lämnat Sverige men inte meddelat att de flyttat och kanske felaktigt fortsätter att uppbära bidrag härifrån samt vilka som har två, åtta eller ännu fler identiteter som ger oanade möjligheter till bidragsbedrägerer och till att begå brott i någon av de många identiteterna.
Det är förstås bra att något äntligen händer på det här skrämmande osäkra området. En del i rapporten ter sig dock naivt godtroget och det känns inte som om allt som rapporteras riktigt stämmer överens med sanningen/den bild man har av folkbokföringsverksamheten de senaste 30 åren eller så, i Sverige.
I det här inlägget har en bråkdels bråkdel av vad som står att läsa i rapporten tagits upp. Så läs alltså själva rapporten i sin helhet eller i varje fall mer än det lilla som här citerats, för att kunna bilda en egen uppfattning.
Till det naivt godtrogna hör att Skatteverkets generaldirektör Katrin Westling Palm skriver så här:
Det svenska samhället bygger sedan länge på tillit mellan myndigheter och medborgare.
Skriv i stället:
Det svenska samhället har tidigare byggt på tillit mellan myndigheter och medborgare. Det gör det inte längre.
Lästips
I nedan text finns nio länkar till texter i ämnet från 14 oktober 2011, 19 april 2014, 5 januari 2017, 27 februari 2017, 25 augusti 2017, 12 januari 2020, 21 september 2020, 26 november 2020, 22 maj 2021…
• Sverige. Om den synnerligen röriga migrationshanteringen, identitetsbedrägerier och en icke fungerande folkbokföring – 29 juli 2021. Ur texten:
Staten kan i dag inte upprätthålla lag och ordning och en reglerad invandring, eftersom kontrollen över vilka som bor i Sverige brister.
Det skriver Maria Malmer Stenergard, migrationspolitisk talesperson, M, i Svenska Dagbladet. Jag uttrycker saken så här:
Staten har inte på flera decennier kunnat upprätthålla lag och ordning och en reglerad invandring, eftersom kontrollen över vilka som bor i Sverige brustit.