Klicka på textrutan för att läsa Riksrevisionens analyser.
När Riksrevisionen uttrycker sig så här i sin granskning av konsekvensanalyser som gjorts inför regeringens migrationspolitiska propositioner, så förstår man hur ohyggligt illa de (van)styrande har hanterat allas våra pengar:
Under perioden 2004–2015 har samtliga statliga långtidsprognoser kraftigt underskattat de verkliga kostnaderna på migrationsområdet. Underskattningen har ökat med tiden och uppgår de senaste åren till flera miljarder kronor om året.
Inkompetenta regeringar har under nio år
…lagt närmare ett trettiotal propositioner med förslag som påverkar förutsättningarna att söka, eller få, uppehållstillstånd i Sverige av asylrelaterade skäl.
”Asylrelaterade skäl”. Just det. Inte ens asylskäl eller skyddsskäl utan ”asylrelaterade skäl”. Det är så galet så man vet inte vad man ska ta sig till. Vidare säger Riksrevisionen:
En översiktlig genomgång visar att nästan alla förslagen bedömdes sakna väsentliga konsekvenser för statlig och kommunal verksamhet eller ekonomi. I den mån förslagen bedömdes ha ekonomiska konsekvenser, beskrevs de som små. Bedömningarna motiverades i allmänhet kortfattat och det saknades ofta redovisning av bakomliggande analyser.
Det är dagisbarn som suttit och lekt med våra pengar som vore de Monopolpengar eller sedlar som kan tryckas i egen sedelpress eller pengar som kan lånas upp utan tanke på när, hur och av vem de ska återbetalas!
Att rapportskrivarna, som ju också lever i det här absurda landet och som ju också är skattebetalare, förmår utrycka sig sansat, är en bragd:
Syftet med granskningen är främst att undersöka om konsekvensanalyser inför regeringens propositioner på migrationsområdet har utformats ändamålsenligt, och om de kan förbättras på olika sätt.
”Om de kan förbättras…”! Alltså ”Om de kan förbättras…”! Herre Gud!
Pengar formligen vräks ut över vilt främmande människor (i ordets rätta bemärkelse eftersom en majoritet är personer som vi inte har en aning om vilka de är och varför de egentligen är här) som går före befolkningen på mängder av områden, före dem som har ett samhällskontrakt med svenska staten som går ut på att ”vi betalar denna skyhöga skatt för att få del av den välfärd som vi gemensamt kommit överens om att vi har rätt till”.
Jag har varnat för dårfinkeriet så många gånger att det är tjatigt att ens nämna det. Jag har både sagt och skrivit att om jag var ansvarig för boenden för asylsökande och för personer som nyligen fått UT så skulle jag inte acceptera de enormt skyhöga summor som giriga utnyttjare har offererat. Jag skulle ha vänt på kakan och sagt:
Vi betalar xxx kronor per månad (eller dygn) per person. Inte en krona mer. Take it or leave it.
Folk hade hyrt ut ändå och till betydligt lägre priser; HVB-hem hade accepterat betydligt lägre ersättningar. Ett antal oseriösa och/eller giriga företag och personer (inte sällan asylinvandrade själva, som nu kör omkring i bilar i miljonklassen) har drivit upp priserna för att Migrationsverket och kommunerna inte haft ansvarskännnade och kunniga förhandlare/uppköpare. För att det i Sverige helt saknas känslan av ”vi” och ”vårt land” och ”våra skattemedel”. Detta, kombinerat med en oerhört stor inkompetens och total oförmåga att ens skåda en liten bit in i framtiden och estimera behov och kostnader, har skapat det helvete vi nu ser breda ut sig i hela landet och som kommer att bli mycket, mycket värre och det mycket, mycket snart. Och till stor del drabba oss som måste betala.
Alla som suttit och lekt Joakim von Anka – varenda en – borde avgå, borde tvingas avgå utan en enda fallskärm och utan så mycket som skuggan av en förmån. Problemet i det här landet, med sin dåliga skola, är att det knappt finns några människor kvar som klarar av att tänka och räkna och ta ansvar – med den betydelse ordet ”ansvar” ursprungligen har – som kan ersätta dem som suttit och tyckt att ”jamen miljard låter ju ungefär som miljon” och struntat i alla de konsekvenser av sitt handlade som Riksrevisionen nu påvisar. Men kanske, kanske skulle det gå att hitta tillräckligt många intelligenta, räknekunniga, analytiskt lagda och kompetenta personer. Som kunde riva upp alla idiotpåhitt som hängts på utlänningslagen och urvattnat den och avsluta galna ockerkontrakt och dra in på alla möjliga och omöjliga bidrag till ensamkommande påstått och faktiskt minderåriga (gymkort, inträden till simhallar, pengar till mobiler och datorer, reskort, tandvård annat än akut, sjukvård annat än akut etc, etc, etc) som väntar på svar på sina asylansökningar. Och lägsta tänkbara bidrag till dem som befunnits ha skyddsskäl och beviljats uppehållstillstånd med absolut krav på att lära sig svenska och att skapa sig ett liv i Sverige. Förmåner och rättigheter som vi som skattebetalare själva betalar, ska börja ges när personerna arbetar och själva betalar skatt, inte frikostigt som vore det just leksakspengar innan dess.
Jag påminner i sammanhanget om följande texter som bara är två av hundratals genom åren:
• Är det ingen som reflekterar över kostnaderna för ensamkommande minderåriga asylsökande? – 29 mars 2017
Sverige har det dyraste mottagandet av den här kategorin asylsökande. Varje person som säger sig vara under 18 år (han må vara 22, 28 eller 33 i verkligheten), behandlas i Sverige som ett ”barn” och inhyses mycket dyrt, ges fickpengar, ofta gymkort, biljetter till badanläggningar, tandvård, sjukvård, skolgång, reskort med mera. Till det kommer kostnaderna för god man, asylombud, asylprocessen och överklagandeprocessen. Samt kostnader för polisutrednings- och rättegångskostnader för dem som begår brott. Och kostnader för återsändande och startbidrag på 30.000 kronor per person för dem som återvänder frivilligt.
De flesta torde vänta på beslut i minst ett år, en del längre – upp till 1,5 år.
Den totala kostnaden per faktiskt och påstått ”barn”, det vill säga asylsökande under 18 år (som i de andra länderna kallas ”minderårig”) uppgå troligen till ca 1,5 miljoner kronor per år i genomsnitt, ca 2,2 miljoner kronor för dem som väntar i 1,5 år på asylbeslut.
• Om ”ensamkommande barn”: Hade politiker lyssnat och media rapporterat sakligt och korrekt så hade det inte sett ut som det gör i Sverige idag – 30 maj 2017. Utdrag ur den (som bör läsas i sin helhet):
Och det här är definitivt ingen nyhet: Tre av fyra undersökta ensamkommande över 18 (Aftonbladet 30 maj 2017)! Hade medierna gjort sitt jobb och rapporterat och belyst åldersbedrägerierna redan när miggor och dra och jag själv började göra det för tio år sedan, så hade politikerna och Migrationsverket och andra myndigheter och domstolar kunnat se till att vuxna inte kunnat passera som ”barn”. Mediernas envisa benämning av ungdomar i 17-årsåldern och vuxna män som ”ensamkommande flyktingbarn” när de varken varit flyktingar eller barn, har kraftfullt bidragit till att vi har den situation vi har i Sverige idag.
Politikerna har varit kraftlösa och/eller blåögt naiva och Migrationsverket och domstolarna har inte tagit sitt uppdrag på allvar utan sagt att det är den ålder som ”barnet” uppger som ska gälla. Hur omfattande skada Svenska Barnläkarföreningen har ställt till med genom sin uppmaning till medlemmarna att vägra göra åldersbedömningar, kan man knappt förstå. Alla dessa ”aktörer” har gjort läget i Sverige ohållbart och bär personlig skuld för att de vägrat acceptera sanningar och fakta och rapportera och agera därefter.