Den 29 maj kom Migrationsvekets obegripliga beslut som i princip går ut på att det föreligger inga verkställighetshinder i teorin, och att vietnameserna vägrat undanhålla från sin ambassad att de sökt asyl i Sverige gör att det inte går att avvisa dem. Men samtidigt har de själva "omöjliggjort ett återvändande" genom att vägra ljuga för ambassaden, vilket i o f s är lika med att det inte går att verkställa avvisningarna, men ändå avslås dera begäran om uppehållstillstånd för att det inte föreligger verkställighetshinder…
Jag vet: det låter snurrigt och man hänger inte riktigt med i svängarna. Jag förstår. Eller rättare sagt: jag förstår inte heller. Ingen som jag har talat med och ingen som jag har visat de konstiga besluten för, förstår något. Men så här kan det se ut i Migrationsverkets värld och det är inte nödvändigtvis meningen att man ska förstå något. Det är olyckligt, särskilt för dem som saken gäller; de, vars liv hänger på realistiska och framför allt rättssäkra beslut från det statliga verket för migration.
Utanför Vietnams ambassad den 15 mars 2006
Nu åker vi med den ene vietnamesen till Vietnams ambassad. Jag gör det för andra gången, senast vi var där var den 15 mars 2006 (se här). Thanh har varit där tidigare med både med polisen, personal från Migrationsverket och med mig och Fredrick Federley; det blir fjärde gången för honom nu. Plus att han talat med ambassaden i telefon flera gånger och blivit utskälld och ombedd att aldrig höra av sig igen. Men, som sagt. idag besöker vi ambassaden för den "SOCIALISTISKA REPUBLIKEN VIETNAM, SJÄLVSTÄNDIGHET – FRIHET – LYCKA", som det står på deras blanketter, för att se om det denna gång ska lyckas Thanh att få ansöka om pass för återresa till det land som Birgitta Ohlsson, riksdagsledamot fp, skriver så här om:
Fasa ut biståndet till Vietnam
– Ännu en gång visar den vietnamesiska diktaturen upp sitt fula tryne. Dagens domar där Nguyen Van Dai och Le Thi Cong Nhan politiskt aktiva jurister dömdes till fängelse för att ha "talat illa om socialismen" och brutit mot paragraf 88 som förbjuder antikommunistisk propaganda är ett led i den offensiv som sker mot frihetsaktivister som modigt vågat kritisera kommunistpartiets monopol. Detta var ännu ett tecken på att Sverige omedelbart bör fasa ut det bilaterala biståndet till Vietnams regering.
– Vietnam har länge varit en socialistisk "donor darling" som västvärldens biståndsgivare gullat med utan att ställa krav på reformer för mänskliga rättigheter. Sverige har under den socialdemokratiska regeringen dessvärre tillhört denna passiva givarskara. Men nu är det dags att gå från ord till handling. Enpartidiktaturer som Vietnam vilka toppar listor med brott mot mänskliga rättigheter, utfärdar dödsstraff slentrianmässigt och brutalt slår ner oppositionen är inte värdiga vårt stöd. I stället bör vi stödja frihetskämpar som Le Thi Cong Nhan, taleskvinna för det förbjudna Vietnams framstegsparti och demokratirörelsen Block 8406.
Fortsättning följer.