Jaha, och så var det då dags igen! Den 7 april 2008, på fyraårsdagen sedan han fick avslag på sin ansökan om asyl från Utlänningsnämnden, lämnade Thanh in en ny ansökan till MIG. Då hade nämligen hans ärende preskriberats och han fick nu börja om igen med hela processen. Läs historien om Thanh under kategorirubriken Vietnamesen i vänsterspalten!

Alltnog. Thanh har idag, den 21 maj 2008, varit i Sverige i 5 år och 7 månader och 23 dagar. Han har aldrig hållit sig undan myndigheterna. Han har aldrig gömt sig. Han har samarbetat på alla sätt med myndigheterna, faktiskt långt mer än man borde kunna kräva av en människa som flytt från en av världens hårdaste kommunistdiktaturer. Han har – utan egen förskyllan – inte kunnat avvisas eftersom hans land inte gett honom pass eller annan resehandling så att han kunde ha rest tillbaka.

Och idag var vi alltså på ny asylutredning hos MIG, Thanh, Anna som offentligt biträde och jag själv som är hans ombud (sedan september 2004). Bemötandet var vänligt och lyssnande. Thanh fick komma till tals och svara på många frågor, de allra flesta relevanta och korrekta. Lite väl stor vikt lades kanske vid den ”personal declaration” som MIG fått kritik av JK för att de tvingat asylsökande från Vietnam att fylla i. Men eftersom materialet i ärendet är så omfattande och fyllt av märkliga turer, incidenter och fakta så får man ha förståelse för att handläggaren och beslutsfattaren inte kan ha total pejl på allt som skett och därmed acceptera även de många frågorna kring blanketten,

Man kunde i alla fall uppleva de ca två timmar som utredningen/förhöret pågick som att handläggaren och beslutsfattaren hos MIG verkligen bemödade sig om att få en så klar bild av alla turer som möjligt. Thanh tyckte att han fick relevanta frågor och var nöjd efter besöket. Och han var också glad över att det nu verkar som om MIG verkigen försöker att göra allt rätt och att de också har för avsikt att fatta ett beslut inom en mycket väl överskådlig tid och inte dra ut på det i månader eller halvår.

Och Thanh ska på jobbintervju. Han har för tillfället rätt att arbeta, d.v.s. han har vad som kallas ”rätt till undantag från att inneha arbetstillstånd”. Detta har förvirrat en del av dem som han har sökt jobb hos eftersom de inte förstår krångelsvenskan och avfärdar honom med att han ju är asylsökande och därför inte har rätt att arbeta. Man kunde önska att MIG på de asylsökandes LMA-kort (en sorts id-kort för asylsökande) bara helt enkelt angav ”får arbeta” så att arbetsgivare som inte förstår sitt eget språk när det är lite tillkrånglat, enkelt och direkt kunde begripa vad som gäller.

Fortsättning följer i den långa historien om Thanh. Som sagt: läs gärna mer under rubriken Vietnamesen i vänsterspalten!