I Falkenberg vill Migrationsverket lansera Återvändarprojektet, berättar Hallands Nyheter. Med det vill man med hjälp av frivilligorganisationer skicka hem flyktingar på ett, som man säger, ”värdigt sätt”. Frivilligorganisationerna är dock inte lika intresserade.

Vi samarbetar gärna när det handlar om asylärenden, men att legitimera avvisningar vill vi inte vara med på”, förklarar Lars Fagerström på Hallands asylkommitté.

Detta apropå att Migrationsverket bett om hjälp från frivilligorganisationer med hanteringen av avvisningar av de asylsökande som i alla instanser fått avslag på sina asylansökningar och därmed, enligt svensk lag, måste lämna landet. Också bland annat Amnesty och Rädda barnen har sagt nej till samarbete med Migrationsverket i denna fråga.

Som ombud åt åtskilliga asylsökande genom åren, har jag alltid varit noga med att påpeka att om man får avslag på sin ansökan i både första och andra instans så måste man lämna landet. Jag har gjort allt för att förbereda dem (vilket är mycket svårt, det medger jag) på att de kanske inte får stanna. Och när/om beskedet blivit negativt så har jag försökt hjälpa till så att återvändandet – som ju måste ske om den legala processen resulterat i ett avslag – ska bli så bra som möjligt genom att hjälpa till med kontakter i hemlandet, samla lite pengar inför återresan etc. Många gånger har det varit oerhört tungt att försöka få förtvivlade människor att inse att de måste lämna Sverige när deras upprepade ansökningar om att få stanna varje gång resulterat i avslag. Ibland har besluten varit begripliga, i enlighet med den lagstiftning som gäller. Ändå har det varit svårt att motivera människor att åka tillbaka till något de lämnat och hoppats slippa återvända till. Ibland har besluten om avvisning upplevts som – och varit – felaktiga eller åtminstone tett sig oresonliga och alltför rigida och då har det varit ohyggligt tufft. Men att människor ska gömma sig när de har ansökt massor av gånger och varje gång har fått avslag och försöker ”bita sig fast” i landet på det sättet, det har jag aldrig uppmuntrat eller ens gett mitt stöd åt. Att leva gömd är, förutom att det strider mot lagen, ett veritabelt helvete för de flesta människor (särskilt barn) och resulterar ändå ytterst sällan i att beslutet ändras.

Att frivilligorganisationerna ställer sig så negativa till att hjälpa till med det viktiga återvändandearbetet när ett återvändande ju ändå måste ske, är förvånande. Och att säga som Lars Fagerström i Hallands asylkommitté: ”…men att legitimera avvisningar vill vi inte vara med på”, är mycket märkligt. Han anser alltså inte att lagen ska följas, eftersom han använder ordet ”legitimera”. Vad han då i praktiken säger är att han i stället vill legitimera att människor stannat kvar i landet illegalt. Givetvis kan vem som helst avstå från att hjälpa till med att få asylsökande att återvända till sina hemländer, men att tala om att man inte vill ”legitimera avvisningar” som ju redan är legitimerade enligt svensk lag, det är en underlig inställning hos en organisation som, får man förmoda, vill verka trovärdig. Och återigen inställer sig den fråga jag ställde för några dagar sedan: Vilka lagar ska gälla och vilka lagar ska inte gälla?

Läs hela atikeln i Hallands Nyheter här.