Under helgerna – och ibland mitt i veckorna också – brukar jag försöka hinna hälsa på Janne (f.d. Vickys Livs) i Sofiakiosken. Jag köper kvällstidningarna där och ibland en kopp kaffe – man måste gynna de små företagarna som försöker överleva!

Söndagen den 17 december tittade jag in igen för en pratstund. Vi hann avhandla det mesta (!) på den timme jag satt där och drack te och det var lika trevligt och inspirerande som alltid att umgås med Janne. Bara han nu får ordning på sin dator också, snart, så vi kan skicka mejl och länkar till ditten och datten, som vi brukar. Hans dator har varit kaputt i flera veckor nu, och jag skulle få länken till Rilles (Jannes son) blogg som han skriver i England där han bor och pluggar för tillfället. Janne kom inte ihåg bloggadressen utantill och jag hittar den inte heller nu, trots att jag har varit inne och läst Rilles ”raka rör”-bloggningar tidigare.

Efter besöket hos min ”favoritkiosktant” (det är Janne själv som kallar sig ”kiosktant”, t.o.m. på sina visitkort), tog jag mod till mig och gick neråt Skånegatan, till Vickys Livs. Eller rättare sagt: till det ställe där Vickys Livs legat. Det har burit mig emot att se vad det blivit av stället som var så förknippat med glada och galna minnen och som var en så stark symbol för Affe som så tragiskt rycktes bort från oss i maj i år. Jag vill ju bevara Vickys Livs i minnet sådant det var – men jag tror att jag kan göra det ändå, även om jag nu ser det nya stället. Jag har ju min film, om inte annat… (Läs om filmen här och här).

Så jag travade iväg och kom till något som nu heter Goodstore. Sterilt vitt, modernt, själlöst, livlöst – en absolut hundraprocentig motsats till det varma, röriga, levande och lite slitna Vickys!  Åh, vad jag saknar Affes glada skratt, hans ivriga sätt, hans alltid lika stora hjälpsamhet liksom Storjannes trygga gestalt och lillebror Jannes skämt och roliga t-shirts med konstiga texter och alla Bajen-prylar och alla glada påhitt som präglade Vickys! Och hela den atmosfär som rådde där och alla gamla burkar och prylar som stod på hyllorna högt upp mot taket. Och alla fotografier från ett svunnet Söder, som Affe samlat och satt upp både utanför butiken och inuti. Vickys Livs var för mig och hundratals SoFo-bor det verkliga ”good store” och ingen kan ta dess plats, någonsin.

Jag önskar givetvis ägarna till Goodstore lycka till men själv kommer jag inte att bli kund i den butiken.

Hela historien om Vickys Livs finns under just den rubriken – Vickys Livs – i högerspalten, för den som kanske är ny läsare av min blogg och som är intresserad av ett stycke Söder-historia.