Ingrid på AnnandagenIngrid
Foto: Merit Wager

et har snöat! Nytorget ligger i vacker, vit vinterskrud (några timmar åtminstone) och jag går i den ljuddämpande snön mot Vickys Livs. Många människor är ute och rör på sig trots att det snöar lite – eller kanske just därför!

En del affärer är mörka, stängda. Deras ägare tar två juldagars välbehövlig ledighet. Andra är öppna och rear kläder, skor, smycken, prylar. Holmkvists på Skånegatan längre ner mot Götgatan (intill Pet Sounds) har 50 % på allt, bl.a. på jättesnygga boots. Och Vickys Livs har förstås öppet ända till 21 idag, Annandagen, precis som nästan alla andra dagar på året.

Ingrid står bakom disken. Affe råkar ha sin lilla matrast just när jag kommer och sitter iklädd en Bajen-ludiskuffa (lokal finlandssvensk benämning på skinnmössa) i rummet längst in i lokalen, bakom det halvt fördragna draperiet. Han studerar som vanligt Söder-bilder och Söders historia på datorn. Han har fått en enastående informativ och bildrik cd-rom (gjord för eller av Stadsmuseet, jag minns inte riktigt vilket) och så fort han får en ledig stund klickar han sig fram längs Söders gator, hus för hus och läser om vilka som bodde var och små anekdoter och berättelser om personer som utmärkt sig på olika sätt. Man kan zooma in vissa delar av kvarter eller hus och komma mycket nära. Och man kan se gamla betyg från någon av folkskolorna på Söder. Och allehanda andra dokument, det är fascinerande och ett jättebra sätt att lära känna sin hembygd. Fast Affe känner ju redan vartenda hus, varenda gata och de olika kvarterens historia etc så väl att han kunde hålla föredrag eller ha ett program på tv där han berättar om Söder. Och så har han ju alla sina egna fotografier också, som han har tagit under decennier.

Arne på AnnandagenArne
Foto: Merit Wager

Arne tittar in, som vanligt. Frusen och med en randig tröja i handen, som han av någon anledning går och bär på. Han värmer sig en stund, vi byter några ord, han tittar in hos Affe som sitter och äter och sedan går han ut igen. Brist på frisk luft och motion lider Arne i alla fall inte av!

En kopp kaffe senare och efter att ha tittat på några bilder från det gamla Söder och handlat tidningar (men inget mer eftersom jag inte behövde något annat), går jag ut i snövädret igen. Och jag tänker på hur det ska gå för Vickys Livs, hur länge det ska finnas kvar med tanke på alla skatter, avgifter, myndighetsföreskrifter och andra pålagor samhället pådyvlar dem. Hur ska alla människor runt omkring klara sig om Vickys försvinner? För, som jag sagt förut: Vickys är inte bara en butik, Vickys är också ett socialt och nästintill kulturellt centrum. Och vi behöver oaser i den hårda och allt mer stressade tillvaro vi lever i, särskilt i en storstad som Stockholm.

Det enda jag egentligen kan göra är att uppmana alla gamla och nya kunder som går till Vickys att fortsätta slänga käft med Olssons & Co som jobbar där, lämna in nycklar för avhämtning av någon annan, låna pirran, titta på Affes Söder-bilder etc men för Guds skull: handla också något! Handla gärna så mycket som möjligt av det ni behöver hos Vickys, annars går den här lilla butiken/oasen på Skånegatan i graven och då återstår inget annat än att dricka gravöl och sedan börja handla på 7  Eleven eller Konsum.
Affe i Bajen-ludiskuffaAffe
Foto Merit Wager