I inlägget nedanför visar jag två bilder av Sofia kyrka som jag alltid passerar på väg till min favoritkiosktant Janne i Sofiakiosken. Idag var det lite vemodigt att gå och hälsa på eftersom det kanske, med stor sannolikhet, var sista gången jag besökte honom i hans lilla holk, som han kallar kiosken. Av olika anledningar kan det faktiskt vara så, att Janne inte sitter i sin holk nästa söndag och inte söndagen efter det heller. Och inte på tisdagar och inte på torsdagar – inte några dagar mer.

Janne är inte den som klagar och gnäller, men till viss del visade texten på den t-shirt han bar idag att ”enough is enough”. Att vara småföretagare i Sverige med otroliga påhitt från makthavare som hellre ser att man inte kan försörja sig än ruckar på sina principer eller ändrar regler som slår hårt mot enskilda individer; med en del människor som valt att agera på ett negativt och skadligt sätt och med en del annat att bära, blir det för tungt. Då måste man, som Janne nu, med sorg i hjärtat inse att det är slut. Oavsett hur goda intentioner han själv har och hur många fantastiska vänner han har som stöttar honom på många sätt precis så som riktiga vänner ska, så kommer han till en punkt då det inte går längre.

De som förstört för Janne – och för hans bror Affe som så tragiskt och så fullständigt oväntat dog i maj förra året – vet vilka de är. De satte en nästintill sadistisk glädje i att pådyvla bröderna – och nu Janne ensam – ekonomiska pålagor och onödiga regler och struntade i att använda sans och förnuft. Janne har inte ens haft tid att känna efter och till fullo inse att hans bror, som han jobbade tillsammans med i decennier, inte längre finns. Att deras gemensamma dröm, den lilla ”hål-i-väggen”-butiken Vickys Livs på Skånegatan, som blev en social institution (läs hela historien under Vickys Livs i högerspalten. Börja längst ner och läs uppåt) slogs i spillror när Affe segnade ner och dog i maj 2006. Politiker och tjänstemän tror fortfarande och tycker att man ska krama vatten ur en sten. Jag kan inte göra mer nu än att säga:

Skäms, alla ni som i ord uttrycker att vi ska ha en levande stadsdel och att vi ska underlätta för enmans- och småföretagare men i handling agerar tvärtemot. Skäms! Era tomma ord låter vackra och ser fina ut på papper men har inte bäring i verkligheten. Men grattis! Nu är Affe död och Vickys Livs sålt. Massor av människor som hade sin trygghet hos Affe och Janne på Vickys blev ”husvilla” och i stället för Vickys härligt varma, röriga ”alltid-öppet”-butik finns där nu en klinisk, vit och kal lokal där man säljer ”hälsoprodukter”. Och nu klarar inte Janne av att driva kiosken vidare heller. Grattis; ondska och småpåvlighet har segrat!”

Men tro inte att ni har lyckats knäcka Janne, trots att ni har bidragit till att en lång tid av hans liv upptagits av oro och förtvivlan. Ni har inte lyckats knäcka hans ”spirit” och hans varma och omtänksamma personlighet! Och inte hans vilja att jobba heller. Ni tror att ni har vunnit men det har ni inte. En vacker dag kommer ni kanske själva att råka ut för småpåvar som gör också era liv till helveten. Tänk då på vad ni gjorde mot Affe och Janne!