Jag har – som framgått – kontakt med ett antal miggor som är både kunniga på sitt område och verbalt begåvade. Varandra ovetande har två av dem sagt att de har mer än nog med material för att skriva varsin bok.

Jag kan tala om för dig att jag håller på att samla material från verket för en bok. Det blir ingen vacker läsning, så jag måste ha en annan karriär ordnad innan den kommer ut, för jag lär då få sparken fortare än en katt nyser.

Säger den ena.

Den som skriver en bok och berättar sanningen får säkert sparken. Det är mycket lågt i tak på verket.

Säger den andra. Och fortsätter:

Inget får sägas rakt ut vad gäller exempelvis vissa sökandes beteenden, utan att det tolkas som någon form av främlingsfientlighet. Vilket det inte är. En migga som inte har en etnocentrisk syn på människor från andra kulturer och som har umgåtts med människor från andra kulturer (vilket borde vara ett krav innan man får jobbet) kan faktiskt ställa rimliga krav på de sökande. Vilket oftast inte är politiskt korrekt. Nej, då.

Vi ska svälja lögnerna och utgå från att så kan det kanske vara ”därborta”, på andra sidan jordklotet, att man inte känner sin släkt utan bor alldeles ensam i en by eller i en stad som man inte hört namnet på eftersom man är analfabet etc”. Det ska också anses vara normalt ”därborta”, på andra sidan jordklotet, att man inte heller kommer ihåg när ens barn är födda eller hur många de är. Eller var de finns nu.

Man ska också som migga tro (eller låtsas tro) på amsagorna om att när det blir jobbigt i hemlandet så dyker det alltid upp en vänlig själ som betalar resan till Sverige. Väl i Sverige står man där smugglaren lämnat en, utanför Migrationsverket, i någon stad. Det är kallt och då kommer det en person förbi på gatan som tilltalar den asylsökande på hans eller hennes modersmål. Den här personen visar sig genast villig att ta sig an den sökande, ge honom eller henne husrum och hjälpa till på alla möjliga sätt.

Klarspråk är det förbjudet att tala med en asylsökande. Nej, man ska behandla denne som en mindre vetande varelse och godta dumheter typ:

”Jag kan inte komma till utredningen idag eftersom det regnar och jag hittar inte dit. Jag har också högt blodtryck och får inte gå mer än hundra meter, det har läkaren sagt”.

Detta från asylsökande som nyligen tagit sig genom sandstormar och orkaner, gått flera mil, ridit på åsneryggar etc för att komma till Sverige. Men nu klarar man inte av en halvtimmes tunnelbaneresa.

Alla vi världens människor har det gemensamt att vi vet vilka vi är, vi vet var vi har bott, vi vet hur många barn vi har och vi känner till vad våra släktingar heter. Vi struntar inte i om våra mammor, våra män eller våra barn försvinner. Vi åker inte till ett annat land ensamma och lämnar familjen kvar om hela vår familj är dödshotad eller försvunnen.

Om vi på Migrationsverket förstod att alla människor (också utlänningar!)  styrs av samma kärlek till familjen, samma rädsla för det främmande,  och samma känsla för vad som är rätt och fel, som vi själva gör, vore redan hälften vunnet. Det är inte UFO:n vi möter, det är människor. Visserligen är det människor från andra kulturer, men dessa kulturer är inte på något sätt underlägsna vår kultur när det gäller att hålla samman familjen, tvärtom. Så vi förolämpar dessa människor genom att inte möta dem på allvar och ifrågasätta deras historier.

Undrar vad som händer när boken eller böckerna kommer?  Troligen ingenting.

© Denna blogg.