Klicka på bildrutan för att se SVT Agenda den 19 november 2017 (kan ses till 19 januari 2018).
Det cirka 14,5 minuter långa inslaget börjar cirka 19:30 in i programmet med att programledaren Anders Holmberg presenterar inslaget:
Hittills har den socialdemokratiska migrationsministern Heléne Fritzon varit kallsinnig inför kraven på specialregler för att låta dem som kom 2015 stanna.
Sedan följer en knapp minuts uttalanden av migrationsminister Heléne Fritzon från den 1 oktober, där hon bland annat säger:
Jag bedömer att det inte är möjligt. Och skulle vi överge den reglerade invandringen, skulle vi också ställa oss utanför prövningen av asylskälen. Idag är det så att det är Migrationsverket som prövar både den enskildes skyddsbehov och säkerhetsläget i landet. Utifrån det får man antingen ett positivt besked att man får stannar Sverige eller så får man ett avslag.
På frågan från programledaren om varför migrationsministern inte anser det är ”rimligt att göra ett undantag för den här gruppen som Miljöpartiet tycker? Eftersom de var unga när de kom och har väntat väldigt länge”, svarar ministern:
För att det skulle innebära ett väldigt stort avsteg från asylrätten. Dessutom så är det inte enligt mittsätt att se det möjligt att göra det på ett enskilt land eller en enskild grupp.
Efter det följer ett mycket långt inslag (drygt fyra minuter), som tar tid från den viktiga debatten efteråt. Inslaget börjar med demonstrerande människor på Sveavägen som kräver att afghanerna ska få stanna i Sverige och man får se och höra en skrattande, nästan flinande, afghan säga, om det faktum att statsminister Stefan Löfven lämnade byggnaden utanför vilka det pågick en demonstration att afghaner utan asylskäl ska få stanna i Sverige, att:
Vi vill att Stefan Löfven kommer hit och svarar på våra frågor och fixar allt det hära (hans ord), Han rymde härifrån och ville inte svara på våra frågor.
Som om han hade rätt att kräva det och som om det var Sveriges statsministers sak att komma ut och prata med människor som demonstrerar för att asylsystemet ska förbigås och upphöra att gälla för just dem! När de ju hanteras inom det system som demokratiskt beslutats om i regering och riksdag och som en minister inte har vare sig möjlighet eller rätt att uttala sig om. Det är svårt att ta in hur respektlösa dessa afghanska män är, starkt uppbackade och uppmuntrade av de svenska aktivister som uppviglar mot rådande ordning.
En annan afghan säger:
Jag tror att det finns två orsaker att Stefan Löfven har inte kommit att träffa oss. Han kanske skäms eller han bryr sig inte om oss.
Oförskämt och respektlöst också detta. Varför skulle Sveriges statsminister skämmas för att han inte lyssnar på människor som sökt asyl, fått avslag enligt de lagar och konventioner som Sverige följer, och som ska lämna landet? Om han bryr sig specifikt om just dessa män från Afghanistan eller inte, det vet ingen, men han bryr sig om att Sverige ska ha en reglerad invandring – det är hans skyldighet, inget annat.
I inslaget finns också en del som handlar om ytterligare en afghansk man som enligt åldersbedömningen inte var något ”ensamkommande barn” utan över 18 år redan när han kom i augusti 2015. Han har nu blivit medlem i Socialdemokraterna (!) och kramas och umgås med kommunalråd som kräver att alla afghanska ”ensamkommande” ska få stanna i Sverige trots avsaknad av laglig rätt till det. Mannen har alltså blivit medlem i Socialdemokraterna och får gott om utrymme i Public Services flaggskeppsprogram Agenda trots att han, efter ett antal avslag på sina asylansökningar, nu vistas illegalt i landet. Han får cirka 2,5 minuter på bästa sändningstid att uttala sig och till och med sjunga sin ”kampanjsång” i inslaget som totalt är drygt 4 minuter långt. Vad han ska kampanja för när han ju har fått beslut om att han ska lämna Sverige framgår inte, men de äldre svenska socialdemokraterna som han sitter med: Malin Lauber, kommunalråd i Växjö och Gunnar Storbjörk, ordförande i Växjö arbetarekommun, trallar med i sången och verkar inte tycka att situationen är det minsta konstig.
Det efterföljande, alltför korta, samtalet med Karin Pettersson, politisk redaktör på Aftonbladet och Widar Andersson, chefredaktör på Folkbladet, blev inte så upplysande som det kunde ha blivit om det fått en eller två minuter till och om Karin Pettersson inte varit så osäker och flackande och tre gånger lutat sig mot ”…och andra med mig”, som om hennes egna argument inte räckte. Vilket de inte heller gjorde. När hon efteråt lyssnar på vad hon sa och är ärlig mot sig själv så borde hon erkänna i sitt inre att hon är ute på tunn is och mycket osäker på om den ska hålla eller inte.
Widar Andersson höll däremot den linje som borde vara självklar för varje tänkande människa som vill leva i en rättsstat som vilar på demokratisk grund, att myndigheters och domstolars beslut ska gälla; att det inte går att tvärvända på asylområdet hur många gånger som helst och – underförstått – att man ska inte falla undan för högljudda aktivister som kräver det omöjliga.
Agenda den 19 november 2017 ligger bara ute i två månader, fram till den 19 januari 2018, så den som vill höra hela inslaget – och det borde många lyssna på! – måste göra det innan dess.
Till slut: Måtte nu regeringspartiet Socialdemokraterna klara av att göra det enda rätta: stå upp för landets lagar och regler och för den livsnödvändiga reglerade invandringen till Sverige. Statsministern och hans ministrar kan inte ge vika för godhjärtade men dessvärre mycket okunniga partikamrater eller för 33 kändisars likaså okunniga upprop som enbart grundar sig på känslor och helt bortser från att asylinvandring beviljas i enlighet med utlänningslagen och en del internationella konventioner och även avslås enligt dessa. Inte heller kan regeringen efter för det väloljade och högljudda aktiviströrelsermaskineriet med aktörer som fanatiskt och utan tanke på konsekvenserna driver kravet att afghanska män som fått sina rättigheter enligt svensk lag tillgodosedda och fått avslag på sina asylansökningar i två separata processer, ändå ska få stanna för att aktivisterna av någon anledning annars ”inte står ut”.