I sin ledarartikel med rubriken Rättssalen är inget rum för krisbearbetning skriver Hanne Kjöller om det självklara: att en rättssal är en plats där man enbart ska syssla med juridik och inte idka någon som helst form av krisbearbetning för anhöriga, inför öppen ridå.
Det har varit plågsamt att höra om hur en anhörig med gråten i halsen läst högt ur ett brev direkt till den som mördat hennes närstående. Alltså direkt till den person som bär skulden till att den älskade släktingen är död. Den slappa, icke-ångerfulla och osmakliga typ som sitter där och som inte bara dödat utan mördat och dessutom å det grövsta skändat den närstående.
Jag vrider mig av obehag och hade av hela mitt hjärta önskat att någon – någon! – vettig person på det bestämdaste hade avrått sörjande släktingar från att göra så. Om ingen annan gör det så måste domarna sätta stopp för att rättssalen används som en plats där man sysslar med krisbearbetning. I rätten ska brott hanteras och bedömas strikt juridiskt. För sorg och krisbearbetning finns andra fora.