Klockor, klockor, klockor

Jag behövde lämna in tre av mina klockor till urmakaren. Två behövde nya batterier, en behövde dessutom putsning och en behövde ett nytt originalarmband. Som vanligt, när det gäller klockor, gick jag till Yngve Karlsson, ägare av Stjärnurmakarnas butik i Söderhallarna vid Medborgarplatsen. Mycket snabbt, bara två dagar efter att jag lämnat in klockorna, fick jag ett sms om att allt var klart. Originalarmbandet till Rado-klockan var dyrt, batteribytena i Raymond Weil-klockan och den enklare Swatch-klockan kostade inte så mycket, men totalsumman blev ganska hög.

”Du får 10 % rabatt”, sa Yngve Karlsson glatt. Det tyckte jag var trevligt, och så började vi prata om allt möjligt kring klockor. Eftersom det var en lugn dag hade han tid att visa mig runt bland sina armbandsur och berätta lite om märkena, trenderna och modet nu och tidigare.

Klockor, liksom för övrigt också glasögon, är inte bara nyttoföremål numera. Armbandsur är viktiga delar av en helhet och ingår som viktiga accessoarer för att skapa den image man vill förmedla av sig själv. Den viktigaste förändringen på armbandsursfronten tycks vara att riktigt stora, ganska ”kitschiga” ur efterfrågas av både män och kvinnor. Rött guld, gnistrande stenar, färger och annat ”bling” är stort. Här är en liten kavalkad av de klockor jag fick se och höra berättas om:

Mondaines klockor, som jag blev förtjust i, är gjorda som kopior av de schweiziska stationsklockorna.
Gant har också satsat på klockor.
Daniel Wellington är ett svenskt märke som snabbt blivit känt och populärt.
Michael Kors gör stora, i mitt tycke alldeles för pråliga klockor
Certina är ett mycket gammalt, traditionellt pålitligt märke. Även Certina har fått ge efter för trenden och gör numera – förutom sina klassiska, ”rena” armbandsur – också större modeller.