Flera gånger har jag visat bilder från och berättat om min favoritkyrkogård, bland annat i inläggen Lördag den 30 september 2006 på Söder och Katarina kyrkogård när den är som vackrast (5.8 2007).
Idag gick jag genom den två gånger och förtrollades igen av hur vacker och lummig den är, hur rofylld och skön, som en oas av stillhet mitt i stan. Man hör inga andra ljud än fågelkvitter när man korsar kyrkogården och att sitta en stund på någon av de gräsgröna bänkarna är ren och skär terapi för själen.
Så: här är några bilder att njuta av, tagna idag med min Nokia 6220 Classic Mobil som jag förstås hade med mig (kameran hade jag glömt hemma).
