En migga om det som ministrarna kallar ”kärleksinvandring, men som ofta är allt annat än det:

Jag förstår inte vad Sabuni och Ullenhag hoppas uppnå genom att föreslå att ”importerade fruar” ska erbjudas kurser om hur svenska samhället fungerar? (Läs deras debattartikel Bättre stöd för kärleksinvandrare). Ordet ”erbjudas” innebär att deltagandet är frivilligt. Vad jag har hört en del av  dessa kvinnor berätta så har de knappt fått lämna hemmet för sin make. Om de inte tvingats att arbeta svart som städerskor eller på skumma massageinstitut. Ofta har de inte fått delta i undervisning i  svenska heller.

Det verkar mer som att de svenska – och utländska män med PUT i Sverige – som importerar fruar hit för att sedan misshandla och kränka dem, är i behov av en kurs om mänskliga rättigheter och svensk lagstiftning. De tycks inte veta att det är brottsligt att misshandla sin hustru, att våldtäkt inom äktenskap också är brottsligt och att man inte är tillåtet att låsa in en annan människa, inte ens sin utländska hustru. Sverige är ett land där inte ens hundar får låsas in utan måste lämnas till hunddagis eller dagmatte medan matte eller husse arbetar.

Dessa fruimporterande män behöver dock ingen utbildning i utlänningslagen eftersom de redan är experter i den lagstiftningen och utnyttjar alla luckorna i den å det grövsta.

Jag kan inte se varför en man som gång på gång gifter sig med en utländsk kvinna och sedan hämtar henne hit och begår brott mot henne innan hon slängs ut – ofta långt innan hon fått PUT – måste få fortsätta med detta i all oändlighet!? Sverige får neka uppehållstillstånd i anknytningsärenden även om parterna är gifta, om förhållandet inte framstår som seriöst.

Ofta är det enbart den sökandes avsikter som läggs till grund för ansökan och inte referentens när man prövar seriositeten (en prövning som dock sällan sker nuförtiden…). Men man måste väl ändå kunna utgå från att den sökande har någon kännedom om mannen som hon gift sig med och att individen har ett visst ansvar själv också. Som att hon kommer att bli den femte kvinnan som mannen (som inte så sällan psykiskt sjuk eller har kriminellt förflutet) tar till Sverige. Även om Migrationsverket inte får avslöja sådant för den sökande bör det väl förutsättas att i ett seriöst förhållande har den sökande fått kännedom om detta genom referenten. Det ligger i sakens natur att en man och kvinna, ifall de har ett seriöst förhållande, talar med varandra.

Försäkringar från den sökande om att mannens förflutna inte spelar någon roll måste tas med en nypa salt. För många fattiga kvinnor är kanske målet att försöka stå ut i två år i ett äktenskap med en man som misshandlar, utnyttjar och kränker dem. Och kanske tror de till och med att de får stanna i Sverige även om mannen kastar ut dem före två-årsgränsen. Ska dessa kvinnor överhuvudtaget utbildas så måste den utbildningen ske redan i samband med att de ansöker om uppehållstillstånd,  innan de kommit till Sverige. Och i deras fall ska utbildningen enbart handla svensk utlänningslag så att de får veta hur rättslösa de kommer att bli i Sverige om förhållandet inte fungerar. Jag vet med bestämdhet att i många fall hade dessa kvinnor inte kommit  hit om de hade fått denna information innan, exempelvis från svenska ambassaden.

Även om alla män – och kvinnor också, för den delen-  har rätt att gifta sig hur många gånger de vill och man inte heller får neka vare sig psykfall eller notoriska hustrumisshandlare rätten att gifta sig gång på gång, så finns det ändå, utan att lagen behöver ändras, möjlighet att sätta stopp på den typ av hustruimport som för det mesta resulterar i mänskliga tragedier och ogrundade asylansökningar.

Tjugo- trettioåriga män av utländsk bakgrund som bor hemma hos mamma och saknar inkomst och flickvän ska inte heller utan vidare få ta hit någon kvinna från det forna hemlandet bara för att mamman tycker att det är dags för sonen att gifta sig med någon som tar hand om hans tvätt och lagar maten åt honom. Saknar man inkomst och lägenhet bör man få avslag på ansökan om att ta hit en hustru.

I en studie om svenska gymnasieelevers inställning till sex och samliv som jag läste nyligen, tillfrågades många elever om hur de kommer att välja sin framtida partner. Killar med utländsk (afghansk, arabisk, somalisk) bakgrund ansåg det viktigt att flickan de gifter sig med förstår att hon måste lyda sin make och någon sådan flicka kan de inte finna i Sverige. Inte ens bland sina egna landsmän då deras flickor redan hade ”förstörts av det svenska samhället” (!!?) och dessa är lika ”dåliga” som de svenska flickorna, som man visserligen kan tänka sig att umgås med, men inte gifta sig med.

Många gånger har jag undrat över vad dessa flickor, som tidigare inte varit i Sverige men plockas hit av unga utländska män – ofta sedan länge utvandrade kusiner – egentligen vet om Sverige. I anknytningsutredningar som är gjorda av ambassaderna har de berättat att maken som bor i Sverige är en viktig person och får ”lön från svenska regeringen”! Alltså socialbidrag, sjukbidrag eller pension… I och för sig är det naturligt att dessa kvinnor inte kan föreställa sig varför staten skulle betala pengar för någon som saknar jobb då sådant är helt främmande i deras länder. Därför har det fått för sig att deras make måste vara en viktig, högt uppsatt och kanske också förmögen person i Sverige.

Det kommer inte att fungera, det som Sabuni och Ullenhag nu hittat på!

© Denna blogg. Var vänlig länka till originalinlägget vid ev citat.