En migga skriver.
Sanning eller konsekvens?
En asylsökande är per journalistisk definition alltid utsatt, alltid från de värsta krigshärdarna och alltid på gränsen till självutplåning genom att han eller hon ”hotas av utvisning” eller ”riskerar att kastas ut”. Synd att samma journalister inte uppmärksammat att migrationsdomstolarna hittills i år bara bifallit 7 procent av asylsökandes överklaganden. Om 93 % nu inte uppfyller kraven för asyl eller uppehållstillstånd, medan journalisterna ständigt ropar ”Vargen kommer!”, vad händer då till sist med begreppet ”asylsökande”?
En familjemedlem som vill ansluta sig till någon här i Sverige är per journalistisk definition alltid utsatt, så oerhört förälskad, så lidande och så illa behandlad. Synd att samma journalister inte uppmärksammat att migrationsdomstolarna hittills i år bara bifallit 3 procent av familjemedlemmarnas överklaganden. Om 97 procent nu inte uppfyller kraven men journalister ropar ”Vargen kommer!”, vad händer då till sist med begreppet ”familjemedlem”?
En invandrare i Sverige – med vilket journalister menar personer från Asien, Afrika och möjligen Sydamerika – är per journalistisk definition i själva verket en hjärnkirurg som är diskriminerad på arbetsmarknaden. Synd att samma journalister inte uppmärksammat att vi på Mugrationsverket samtidigt skriver ut arbetstillstånd för brinnande livet! Om det nu finns otaliga invandrare som inte har jobb efter flera år i Sverige men personer som sitter i andra länder som kan ordna jobb på några veckor utan att ens vara här, vad händer då till sist med hela integrationsdebatten?
Och vad händer med det heligaste av allt heligt, barndebatten, om det nu efter åldersbedömningar visar sig bli samma resultat i Sverige som i alla andra länder: nämligen att de flesta av ”barnen” inte alls är barn utan unga män? Kommer det då en ny svekdebatt eller konspirationsteori som säger att dessa stackars unga män i själv verket är tvingade till att blåljuga inför det hemska Sverige?
