Nuri Kino kommenterade här vad en migga hade skrivit här. Här är miggans slutreplik i den här frågan:

Jag vet ärligt talat inte vad han skriver om! Mitt ”lilla kontor där man fikar en gång i timmen” jämfört med hans jättefarliga liv där han ömsom låtsas vara flykting, ömsom smugglare? Jag fikar sällan annat än på mitt rum samtidigt som jag jobbar, erkänner dock gärna att att jag tar kaffe från automaten då och då. Jag har nog träffat fler nutida flyktingar än Nuri Kino eftersom jag faktiskt jobbat med att träffa dem i åtta år.

Aldrig någonsin har jag hävdat att man måste ha ett pass och en visering för att bli flykting! Fast, om man både har det ena och det andra utesluter det inte heller att man ändå kan vara flykting. Men nog bör man väl ändå kunna komma ihåg vem man är och varifrån man kommer?

Om man berättar sanningen för svenska myndigheter förstår jag inte riktigt hur familjen i hemlandet kan drabbas? Migrationsverket kontaktar inte diktaturregimer och meddelar att nu har X anlänt hit och sökt asyl. Å andra sidan undrar jag över om inte familjen drabbats redan, särskilt om det nu finns en politisk dissident i familjen som helt plötsligt försvunnit till Sverige?

Jag föreslår att Nuri Kino, i stället för att ”låtsas vara flykting”  eller ”låtsas vara smugglare” ska ta en titt på vår lagstiftning, inklusive förarbetena. Sedan kan han söka jobb på Migrationsverket  och bli ”låtsashandläggare” i asylärenden vilket uppenbarligen är en pusselbit som saknas i hans förvirrade agenda. Då kommer han att upptäcka att vi inte har ”ett litet kontor” och bli besviken över att vi inte fikar en gång i timmen. Till slut blir han kanske kompis med oss eftersom de flesta av oss är människor som har ett genuint intresse för att upprätthålla Genévekonventionen, vilket jag antar att även han har (?).

Det mest oförskämda i Nuri Kinos text är att insinunerar att vi på verket (jag) mest dricker kaffe och inte har ett hum om eländet i världen! Medan han har det.  Hela mitt snart 30-åriga arbetsliv har gått ut på att möta människor som behöver hjälp på ett djupgående sätt. Jag har mött döden och misären här i Sverige också, särskilt efter att de psykiskt sjuka släpptes ut på egen hand efter ekonomikrisen på 1990-talet.

Men genom att nu jag jobbar på Migrationsverket har jag bekantat mig med förhållandena i många olika länder. Och precis som Nuri Kino hyser även jag medkänsla med dem som lider i länder där det pågår krig och katastrofer. Men till skillnad mot honom så tror jag inte att lösningen är att slentriamässigt bevilja PUT till varje människa som påstår sig komma från ett sådant land. och istället för den här dyra asylprövningen skulle Sverige på annat sätt kunna bidra till att hjälpa människor som verkligen råkat ut för katastrofer.

Att ”ingen människa lämnar sitt land och kommer till Sverige om hon inte måste fly för att rädda sitt liv” är också en idiotisk sak att säga.  Många, många människor lämnar sina hemländer på jakt efter ett bättre liv. Vilket vi alla kan förstå (inklusive vi på verket). Fast de skälen kan man inte få uppehållstillstånd på, därav lögnerna.