Drabbades advokaten Leif Silbersky av solförmörkelse i hjärnan när han ställde sig upp – inte en utan två gånger! – och läste ett stycke ur en novell av Stig Dagerman i rättegången mot våldtäktsmannen, mördaren och likskändaren Anders Eklund? Leif Silbersky trampade på den döda Englas minne och på hennes levande anhöriga när han med darrande röst och konstlat patos läste:
Men så obarmhärtigt är livet mot den som dödat ett barn att allting efteråt är för sent.
Så här skriver Britta Svensson i en kommentar i Expressen:
Dagermans ”Att döda ett barn” handlar om en lycklig man som med sin kvinna är på väg till havet, det är ingen ond man, en man som råkar döda ett barn i en bilolycka, och tragedin i det. Det finns ingen som helst koppling till en brutal våldtäktsman och återfallsmördare, som inte bara dödar ett barn, utan sen också skändar kroppen.
På expressen.se berättas också följande:
Anders Eklund reagerade med bestörtning på Englas mammas utspel i rätten.
– Han tyckte det var obehagligt, säger dubbelmördarens advokat Leif Silbersky till Expressen.se.
Tror Silbersky och, för den delen, mördaren Eklund, att någon enda människa på jorden bryr sig om det? Och tror Silbersky att någon kände för eller med honom när han med bedjande ögon i tv den 25 september, också med darr på rösten, sa till Englas mamma:
Jag beklagar om du tar illa upp.
Till reportrarna utanför rättssalen sa han:
Jag har full respekt och jag har full förståelse för hennes överreaktion. Hon har mist ett barn. Jag förstår mig veta hur det måste kännas. Från min sida finns det inget agg mot henne på något sätt, även om hon inte visar någon respekt för det arbete jag försöker göra.
Silbersky fortsätter att trampa på Englas mamma när han kallar hennes 100 % normala och naturliga reaktion för ”överreaktion”. Han har inte en susning om hur det känns att ens lilla flicka har blivit våldtagen, mördad och skändad – det är en oförskämdhet att ens antyda något sådant. Och vem tror Silbersky att han är när han vävilligt (!) uttalar att han inte hyser agg mot Englas mamma? Vad skulle han ha för anledning att göra det, vad svamlar han om? Och slutet av hans uttalande, om att hon inte visar respekt för hans arbete, var också oerhört magstarkt. Han tycks tro att allt handlar om och kretsar kring honom, att han är alltings medelpunkt och den viktigaste person som finns. Det är så omoget, så dumt, så korkat så klockorna stannar.
Silbersky verkar alltid ha varit något av en drama queen. Han har ofta framstått som mycket obehaglig i sin nästintill överdrivna nit att försvara (på det sätt han tolkar ”försvara”) vilket drägg som helst bara det ger rubriker och han får synas, höras och vara med och kommentera. Men nu har han gått över alla gränser!
Man kan bara hoppas att medierna i fortsättningen ger honom minimalt – helst inget – utrymme mer. Jag vill varken se eller höra honom kommentera något eller ha åsikter offentligt om någonting alls.
Ur Vägledande regler om god avokatsed, Allmänna bestämmelser angående advokatverksamheten:
1§. Advokats främsta plikt är att, inom ramen för vad lag och god advokatsed bjuder, efter bästa förmåga tillvarata klientens intressen. Han är skyldig att främja dessa utan att låta sitt handlande påverkas av tanke på egna fördelar eller obehag eller av hänsyn till samhällsställning, nationalitet, hudfärg, politisk eller religiös uppfattning eller andra ovidkommande omständigheter. Advokat får inte främja orätt.
2 §. Advokats uppträdande skall vara sakligt och korrekt samt sådant att förtroendet för advokatkåren upprätthålls.