Läs först Asylsökande kommer inte till asylutredningar – del 1.
En migga berättar (forts):
Det är inte så att 30 procent av alla asylsökande uteblir alltid och överallt. Men vi gjorde mätningar under några veckor och då var det 30 procent som uteblev. Detta är ett välkänt problem inom verket.
Barnfamiljerna uteblir sällan. Personer från länder där chansen till uppehållstillstånd är ganska stor uteblir mer sällan än andra. Män uteblir oftare än kvinnor. Även om just alla mina uteblivna sökande har varit kvinnor.
Det känns frustrerande för oss på verket. Vi har förberett oss, läst på om landet/länderna och ställt in oss på att träffa fyra sökande under en vecka och tre av dem kommer inte. Vår arbetstid går till spillo liksom biträdets och tolkens, eftersom båda inställt sig.
Om det är så att den sökande har blivit akut sjuk, råkat ut för en olycka eller liknande är det givetvis ursäktligt att de inte kommer till MIgrationsverket. Men så är det inte någonsin. De sökande struntar helt enkelt i att komma till oss och därav kan man väl inte dra någon annan slutsats än att de inte är flyktingar, ens i sina egna ögon
Vi kommer inte någonvart med detta förrän lagen ändras, det vill säga när muntlighetskravet tas bort. Självklart måste vi som myndighet erbjuda en asylsökande tillfälle att träffa oss och lägga fram sina skäl för oss och bereda honom eller henne tillfälle att utveckla sin talan. Men om han eller hon inte nappar på vårt erbjudande då? Utan uteblir gång på gång på gång och inte vill visa upp sig själv och ange sina skäl för att de sökt asyl, vad gör vi då?
Som det är nu kan vi inte göra ett dyft. Dessa ärenden samlar bara damm helt enkelt. Därför måste lagen ändras. Eller också måste ansökningsenheterna återta sin tidigare verksamhet och hålla en inledande asylutredning med den sökande.
Det finns även annat som kan försena vår handläggning. I och med att domstolarna nu finns så ställs det högre krav på bevisning från de sökande och allt fler sökande kommer med dokument som vi måste låta översätta och ibland även äkthetsgranska. Äkthetsgranskningen sker via ambassader och kan ta olika lång tid beroende på vilken ambassad det är frågan om. Om vi på verket inte gör detta utan struntar i bevisningen och skriver ett utvisningsbeslut ändå så återförvisas ärendet till oss och vi får börja på nytt igen.
Det ställs högre krav på oss på verket nu jämfört med på Utlänningsnämndens tid. Vi måste tänka mer juridiskt, motivera våra beslut bättre och givetvis sinkar detta också processen. Det tar längre tid, men personligen trivs jag bra med detta arbetssätt.
