En migga berättar:
Migrationsverkets handläggningstider blir allt längre och längre. Det kan ha många olika orsaker men låt mig presentera en, mycket vanlig orsak. Vi har ungefär 30 procentig utevaro av asylsökande som kallats till utredning. I och med att det enligt förvaltningslagen krävs muntlig handläggning i våra ärenden så måste vi kalla den sökande på nytt, gång på gång på gång för att kunna fatta ett beslut. Ifall det finns en sökande som vi genast inser är en flykting behöver vi naturligtvis ingen muntlighet. En sådan ansökan har jag beviljat en gång under alla dessa, många år som jag jobbat på verket…
Om den sökande väljer att utebli från vår utredning har vi inte så många maktmedel. Vi kan skära ned dagbidraget, vilket inte betyder ett dyft eftersom de flesta jobbar ändå, vitt eller svart. Häromdagen väntade jag på en sökande som hade blivit kallad till utredning för fjärde gången. Jag hade ringt till henne dagen innan och även bett mottagningshandläggaren att kalla henne till ett möte där hon skulle få biljetter, vägbeskrivningar och en ytterligare uppmaning och tillika en förklaring om varför det var så viktigt för henne att komma till detta möte. Detta hade mottagningshandläggaren gjort på ett perfekt sätt och det verkade som att sökanden var på väg. Förhoppningsfull väntade jag på henne medan biträdet skakade på huvudet och verkade mer pessimistisk.
När vi hade väntat i en timme bad jag tolken ringa till sökandens mobilnummer. Hon svarade glatt men beklagade att hon inte kunnat komma till sin asylutredning nu heller, på denna fjärde gång, eftersom det hade börjat regna så fasligt just när hon skulle ta sig till tunnelbanan och hon hade ju inget paraply! Inte heller hade hon kommit på att ringa till oss om detta förhinder. Just denna sökande, liksom många andra som beter sig på detta sätt, saknar asylskäl helt och hållet vilket naturligtvis är själva anledningen till att de håller på så här.
Jag önskar att vi hade kvar de gamla ansökningsenheterna där man gjorde en initial asylutredning. Som det är nu tar ansökningsenheterna bara upp en asylansökan och frågar lite om hälsan och i bästa fall frågar man också om den sökande har önskemål om offentligt biträde. Sedan får den sökande ett biträde som ska skriva en inlaga inom tre veckor. Inte så sällan ringer biträdena och begär anstånd eftersom den sökande inte brytt sig om att komma till deras kontor för att presentera sina asylskäl. Om den sökande till slut masar sig till biträdets kontor så är det helt och hållet osäkert om han eller hon orkat ta sig till Migrationsverket. Och som sagt var, inget beslut kan vi som myndighet fatta, utan att den sökanden muntligen fått redogöra för sina asylskäl för oss på verket.
Om vi hade haft kvar de initiala asylutredningarna på ansökningsenheterna hade vi uppfyllt muntlighetskravet och i flesta fall kunnat skriva ett beslut, baserat på den den initiala asylutredningen och biträdesinlagan, om en sökande inte brytt sig om att komma till våra utredningar. Förstås kan vi nu också avvisa den sökandes ansökan om han eller hon är avviken. Men våra sökande är inte avvikna, de sitter hemma och är på hugget, de saknar bara paraply.
