Läs först del 1, del 2, del 3, del 4, del 5, del 6, del 7 och del 8 i historien om Adil, den oskyldige uiguren, som satt fyra år i en bur i Guantánamo och som svenska myndighetsföreträdare behandlar respektlöst genom att inte ens bemöda sig om att ta ordentlig del av alla handlingar i hans unika ärende. Under fliken Uigurerna från Guantánamo finns en del artiklar om dessa människors öden.
Ett antal riksdagsledamöter – nuvarande och f.d. – med flera, skriver under rubriken Jagad, torterad – och oskyldig på Brännpunkt i Svenska Dagbladet bland annat:
Adil och 21 andra uigurer hörde till dem som såldes till amerikanska militären och fördes till den amerikanska flygbasen i Kandahar.
Där förhördes Adil vid flera tillfällen. De militärer som skötte förhören förklarade att de förstod att Adil och de övriga var oskyldiga och att de skulle friges. Men istället för att friges fördes Adil och de andra uigurerna efter sex månader som fångar i Kandahar till Guantánamo. Även där förklarade förhörsledarna uigurerna oskyldiga.
I januari 2004 ställdes Adil och de övriga uigurerna inför militärtribunaler. Adel och ytterligare fyra uigurer förklarades oskyldiga. Fastän Adil förklarats oskyldig hände ingenting förrän han i juni 2005 fick besök av en advokat.
Migrationsverket kan, utan att på något sätt bryta mot någon lag eller konvention bevilja Adil uppehållstillstånd. Och bör göra det.