Läs också “Hur kan SIDA bygga ett sådant skrytbygge utan att se till att det blir ett självgående projekt? (16 juni) och Birgitta Elfström rapporterar från Västbanken igen (17 juni).
Juristen och f.d. beslutsfattaren på Migrationsverket, Birgitta Elfström, har skrivit texten nedan. Hon befinner sig tillsammans med sin man Arne Malmgren (som också varit beslutsfattare på Migrationsverket) och barnbarnet Amanda, jur.stud., på Västbanken. Huvudanledningen till resan är att agera rättegångsobservatörer i israeliska militärdomstolar. Här berättar hon om en del av sina observationer:
Same Same But Different
I den civiliserade världen finns en reglerad rättsordning. Den som bryter mot lagen skall ställas inför en kompetent och oberoende domstol och få en ”fair trial”. Så sker för det mesta i Sverige och i Israel men dock inte på det av Israel ockuperade Västbanken.
Vi är oberoende och osponsrade rättegångsobservatörer i israeliska militärdomstolar, närmare bestämt i Ofer utanför Ramallah, och i Salem som ligger strax utanför Jenin, båda på Västbanken. Vi kan konstatera att det ar ”the same procedure as before”. Palestinska barn och unga som är misstänkta för att ha gjort motstånd mot ockupationsmakten grips nattetid, förhörs utan tillgång till advokat, socialarbetare eller föräldrar. Det kan vara så unga barn som 12 år som grips, förhörs och döms.
Rättegångarna saknar allt vad en ”fair trial” skall innehålla. I rättegångssalen förs gripna barn in tillsammans med vuxna och de är belagda med hand- och fotfängsel. På den anklagades bank satt vid samma tillfälle nio anklagade unga, och i rättegångslokalen fanns deras advokater. Dessutom minst två åklagare och en domare iklädda militäruniformer och flera militärer. Det händer ofta att åklagare och domare själva är bosättare. Frågan är om de är oberoende av varandra?
Vi iakttog att en av advokaterna och domaren hade ett långt samtal med varandra utan att detta översattes för den anklagade. En advokat sa till oss ”Det ar ett problem att tolkarna inte helt behärskar det arabiska språket”. Bara om en advokat uttryckligen begär att det som sägs skall översättas sker det.
De flesta mål innehåller s.k. ”plea bargain”, vilket innebär att åklagaren och advokaten kommer överens om straffet före själva rättegången. Oftast godkänner domaren överenskommelsen. En rättegång kan ta 2-3 minuter. Alla advokater vill ha just sitt mål avslutat så fort som möjligt. Det leder till att de talar i munnen på varandra. En advokat sa till oss att en rättegång kan liknas vid en boskapsmarknad.
Den israeliska militären/säkerhetstjänsten ger inte gripna palestinska barn och unga en advokat förrän de har erkänt. Föräldrar underrättas inte genast vid gripandet. Det är advokaten som ser till att föräldrarna får veta när rättegången skall hållas. Det hela ter sig rent farsartat. Mer om det i en kommande rapport.