Saudiarabien flaggaHär följer ytterligare en berättelse om livet i en så annorlunda värld, ett så annorlunda samhälle att vi har svårt att förstå och tro att det kan vara så här någonstans på jorden år 2006. Det är återigen min kontakt i Saudiarabien, Dr Khaled Batarfi, som berättar:

Lila är dotter i en välkänd familj. Det är viktigt på äktenskapsmarknaden, men hon har också andra viktiga kvalifikationer. Hon är vacker, har långt, tjockt och glänsande hår och i skolan var hon alltid bland de allra bästa i sin klass. Hennes vänner och familj älskar henne för hennes varma natur, optimism och humor. Hon missar aldrig en bönetid eller en religiös plikt och lever ett modernt, sofistikerat liv. Kort och gott: hon är den ideala hustrun.

Khaled BatarfiDr Khaled Batarfi
Foto: Reem M. Alfaisal

Hon fick sin första chockerande lektion i vad det är att vara kvinna tidigt. Familjen lovade att skicka henne till medicinsk utbildning om hon uppnådde betyget A+ i gymnasiet. Hon klarade det, men de ändrade sig. Det var hennes livs dröm och den slogs brutalt i spillror. I stället för att bli hjärtkirurg, som hon hade hoppats, är hon nu lärarinna på gymnasiet. Varför? För att det är ett jobb där hon inte behöver beblanda sig med män.

Senare fick hon fler chockerande lektioner. Män som ville uppvakta henne skickades iväg, den ene efter den andre. Anledningarna varierade men mest handlade det om deras sociala eller ekonomiska klass. Eftersom hon ärvt en förmögenhet efter sin far och har en hög lön, misstänkte hennes bröder att alla män som hade mindre förmögenhet än hon, var ute efter hennes pengar.

När så den ”rätte” friaren anlände hade de (bröderna) redan försnillat det mesta av hennes besparingar. Med löften om lönsamma investeringar och klokare hantering av pengarna, delade bröderna hennes förmögenhet också liksom deras mors och systrars. Om de inte lyckades genom övertalning använde de sig av social utpressning. En kvinna som vägrar lyda sina egna söner eller bröder kallas vid allehanda otrevliga namn och får ingen sinnesfrid.

Till slut enades de om en friare. Lila fick ingen möjlighet att ta reda på vad han var för en person, än mindre förälska sig i honom. Han visade sig inte ha några meriter annat än att han kom från en välkänd familj. Han har en ytlig, barnslig personlighet och låter sin mamma sköta alla hans ärenden och fatta alla hans beslut. Från den första dagen kunde Lila inte kommunicera med honom vare sig på intellektuell eller känslomässig nivå.

Ingen förstod varför hon krävde skilsmässa. Hennes familj, henne klan, domstolen och hela samhället var emot henne. Så länge han försörjer henne och inte misshandlar henne fysiskt fanns det inga acceptabla lagliga, logiska eller sociala grunder för skilsmässa. Hon hade tur för hennes man gav till slut upp, och hans mor gick med på det. De krävde ekonomisk kompensation för skilsmässan och fick det. Lila betalade med glädje tillbaka hemgiften, gåvor, smycken och alla kostnader för bröllopsfesten och andra tillställningar.

Efter skilsmässan straffades hon socialt dör sin rebelliskhet. Hennes manliga förmyndare vägrade fortfarande att acceptera nya friare av lägre klass. Och lämpliga män skulle inte gifta sig med en frånskild kvinna med en rebellisk natur. Och hon skulle inte acceptera en korkad, ytliga, gammal man bara för att han råkade vara från rätt klan.

Lila är nu 35 år gammal och hennes chanser och valmöjligheter är ytterst begränsade. De få friare som sker sig till henne är mestadels i femtio- sextioårsåldern och har fruar och barn. De är oftast för traditionella och konservativa för hennes smak. En del letar efter självförsörjande, lönearbetande kvinnor. Andrea vill fly från upptagna fruar och bråkiga ungar och tillbringa lite tid då och då med en yngre, smalare men ensam kvinna. Det är inte vad Lila vill.

Lila väntar fortfarande. Det finns otaliga som hon – många i betydligt värre situation än hon. Lila kan åtminstone arbeta och använda sin tid och energi till jobbet. Hon kan surfa på nätet och kommunicera med människor som mig (dr Khaled Batarfi). Andra tillåts inte ens lämna hemmet om det inte är absolut nödvändigt. Många, många kvinnor väljer att acceptera och stanna kvar i det helvete de lever i, hellre än att pröva på det ohyggliga livet som skild. Och så finns ju problemet med barnen. Mödrar måste stanna i sina äktenskap med otrevliga äkta män och fortsätta leva sina olyckliga liv så att deras barn inte ska tas ifrån dem.

Mycket måste omvärderas, förändras och förbättras. Islam gav kvinnorna deras rättigheter; traditionerna tog rättigheterna ifrån dem. Eftersom vi hävdar att vi är muslimer så borde vi leva efter islamiska regler och följa det nobla exempel som profeten Mohammad (frid vare med honom) visat oss.