Nu dråsar det ner valinformation från alla partier på hallmattan. Radio, tv, tidningar är fulla av politiska utspel, uttalanden, debatter, påhopp, information – allt i en salig blandning. Den som säger att den inte har fått information och därför inte vet vad den ska rösta på är antingen döv, blind eller bådadera. Snarare är det en övermättnad som sprider sig, lusten att rösta försvinner nästan med denna syndaflod av politisk propaganda som väller över en.
Jag bläddrar lite i den information jag hittills har fått i brevlådan. Tänker att det vore kul om något parti, någon politiker, kunde överraska mig lite, göra mig glad, ge mig en aha-upplevelse. Men så är det inte i Landet Lagom där politiker – åtminstone de på toppnivå – väger varje ord på guldvåg och när att visa spontanitet och göra en felsägning är det värsta som kan hända.
Här ovanför på bloggen kommer jag bland annat att kommentera partiernas valinformation (eller om vi ska kalla det propaganda) och i möjligaste mån välja ut en sak som jag säger NEJ till och en som jag säger JA till.
Innan jag går vidare måste jag ändå säga att det finns en partiledare som jag tycker står ut bland de andra: kristdemokraternas Göran Hägglund. Nu talar jag alltså om partiledaren Göran Hägglund, jag värderar inte politiken utan just precis personen, mannen, människan. Läs mina tidigare inlägg om honom här (22 september 2005) och här (26 september 2006).
