©  Merit Wager
 

Ett tidigare inlägg (19 juli) under samma rubrik finns på denna blogg, se under kategorin "Tvångsomhändertagande av barn".

 

 
 
För några dagar sedan (lite längre ner på bloggen) berättade jag om ett upprörande fall av tvångsomhändertagande av tre små barn. "Barnens bästa" var inte det som prioriterades i det fallet. Och trots att massor av aktörer var inblandade och omhändertagandet medförde enorma kostnader, fortgick det hela i hela 1,5 år! Det hade förmodligen pågått betydligt längre eftersom slentrian och felaktigt tänkande präglade hanteringen, men – och undrens tid är inte förbi! – de ytterst ansvariga socialtjänstemännen tog till sig min skrivelse och de påpekanden jag och andra som sett vad som hänt barnen och runt familjen har framfört och, för en gångs skull, agerade snabbt och utan prestige: barnen återförenas med sina föräldrar redan kommande måndag och ska därefter få det stöd på hemmaplan som de rimligen och rätteligen borde ha fått för 1,5 år sedan!

Även om glädjen nu är stor hos föräldrarna så finns givetvis också en stor bitterhet och känsla av vanmakt över hur de har behandlats. Tanken på att ens barn tas ifrån en och man blir helt avskuren från allt som har med deras liv och utveckling att göra är outhädlig för vilken förälder som helst. Grymheten i att, som i detta fall, som förälder tvingas att under 1,5 år åse hur ens barn blir allt mer främmande när de tappar sitt språk, sin kultur och sin religion är nästan ofattbar. Och att tre små barn blir utsatta för ett så här livsförändrande ingrepp är oförsvarligt – i allt som rör barn ska deras bästa vara vägledande och man ska alltid sträva efter att hålla samman familjen om det inte är absolut och totalt omöjligt. Ingendera av dessa ledstjärnor har lyst över den socialförvaltning som handlagt det här ärendet.

Barnen kommer hem på måndag. Ett grymt kapitel i deras liv är avslutat. Vi som sett hanteringen av familjen kommer dock inte att låta det stanna här. Vi kommer att agera för att liknande övergrepp mot barn inte i framtiden ska begås av socialtjänstemän som har – och tar – en enorm makt att lägga sig i människors liv. Den makten ska användas på rätt sätt: för att hjälpa, inte för att stjälpa.

Citera gärna men ange källan!