OBS! Läs först de tidigare inläggen, delarna 1 till 6, med samma rubrik som ovan, under kategorin Tvångsomhändertagande av barn i högerspalten.
I Expressen har vi kunnat följa en fasters och en farbrors kamp mot inkompetent människor på socialförvaltningen i Karlstad. Att jag med kraft och juridiskt stöd nu kan kalla dem "inkompetenta" beror på att den 25 augusti körde länsrätten i Värmland över dem som en bulldozer. Länsrätten underkänner socialens utredning på alla punkter! (Läs mer i artikeln i Expressen, och passa på att läsa kommentarerna också, de säger allt och de skulle lika gärna kunna gälla "vår" familjs socialförvaltning!)
I det fall som jag beskrivit i sex delar tidigare (se ovan) vet alla vettiga människor som har tittat på ärendet att även i detta fall kommer med stor sannolikhet länsrätten att underkänna socialmänniskornas agerande som hela tiden gått ut på att skilja föräldrar från barn, alienera dem allt mer från varandra i stället för att, som det står i lagar och konventioner att de ska: göra allt för att föra familjen samman igen.
Här har de som haft ansvaret för utredningen och hela hanteringen, på ett prestigefyllt och maktfullkomligt sätt hårdnackat hållit två små barn ifrån sina föräldrar i snart tre år. Och betänk då att det handlar om små barn för vilka nästan tre år är större delen av deras liv! Här finns inslag av rasism, här finns ett synnerligen otrevligt och nonchalant bemötande av familjen vid flera tillfällen och av det ena ombudet (jag är själv det andra), riksdagskandidaten, nämndemannen, kyrkofullmäktigeledamoten m.m. Magda Ayoub, som för 30 år sedan kom till Sverige från Egypten. Familjen, där den ena föräldern kommer från ett afrikanskt land, har också hela tiden känt sig arrogant och översittaraktigt bemötta av de här kvinnorna på socialen.
Familjen själv – liksom vi som deras stödpersoner och ombud – har på alla sätt försökt få den här socialförvaltningen i centrala Stockholm att omvärdera sina rutinmässiga beslut och att – äntligen – börja se på vad som är bäst för de här två barnen vilkas liv de tagit fullständig kontroll över. Men icke! Vi får inte ens ordentliga svar på våra skrivelser och frågor utan i stället en massa hänvisningar till lagparagrafer som inte är relevanta och som vi inte frågat efter. Och i slutet av sina brev skriver enhetschef och bitr enhetschef att "familjen ju kan överklaga till länsrätten" om den inte är nöjd. God dag, yxskaft!
Någon vilja till att titta på sitt eget agerande och rätta till det som gjorts fel finns således inte. I stället ska "vården" (vem är det som vårdas?) fortsätta, hittills torde omhändertagandet av de här två barnen ha kostat samhället minst tre miljoner kronor (socialen vägrar också att lämna uppgifter om kostnaderna trots att de är skyldiga att göra det på begäran!) och nu vill socialförvaltningen att det ska bli ännu dyrare genom att familjen ska överklaga och ärendet ska föredras i domstol med allt vad det medför i merkostnader för skattebetalarna! Och förlängt lidande för barnen, vilket är det allra värsta.
Men nu måste det ändå göras, annars blir barnen kvar i ett familjehem geografiskt och mentalt långt från sina föräldrar i obestämd tid: nu måste även detta ärende överklagas. Och då ska kränkningen av barnen och föräldrarna belysas och prövas liksom rasismen mot den ena föräldern och mot Magda Ayoub. Alla brev och s.k. vårdplaner etc som de här skatteavlönade människorna ägnat sig åt att skriva och sätta ihop i stället för att se till att barnen kommer hem ska fram i ljuset. Och allt ska också delges allmänheten, här ska det inte gå att springa och vifta med sekretessvapnet!