Göran Hägglund
Foto: Kristdemokraterna
Alla – precis alla – bevakar och recenserar nu före valet extra intensivt varje andetag, varje harkling, varje blinkning som partiledarna drar och gör. Varje ord de säger analyseras sönder och samman och de får (för media) aldrig, aldrig visa mänsklighet och säga fel, ändra sig, vara osäkra eller säga "jag vet inte" för då kastar de (journalisterna) sig över dem som hungriga vargar. Det är nästan sjukt, särskilt som många journalister tar sig själva på alldeles för stort allvar (i många fall utan att ens ha täckning för det stora allvaret…) och inte sällan beter sig riktigt, riktigt otrevligt mot partiledarna. De som beter sig så gör det i sin upphöjda vetskap om att det ändå är de som klipper och redigerar och bestämmer hur den intervjuade och de själva som intervjuare ska framställas.
Det slogs upp rubriker av krigsstorlek för att Göran Persson sagt något om "hjärnsläpp" eller något åt det hållet. Ja men, Herre Gud, även GP kan "make a slip" emellanåt, även GP är ju ändå faktiskt bara människa! Han kan inte varje sekund av sin vakna tid i varje läge alltid, alltid vara 100 % politiskt korrekt, det kan ingen människa överhuvudtaget. Men här ges ingen pardon, reportrarna har t.o.m. letat upp någon som själv drabbats av "hjärnsläpp" som får tala i alla de andras namn som också drabbats av det och nu "rasar" mot statsministerns förflugna ord. Svenska journalister är så svältfödda på "riktiga" händelser att beskriva att de ofta slåss hysteriskt om det lilla som händer här i vår lilla avkrok av världen och då kan ett förfluget ord från en statsminister blåsas upp till orimliga proportioner. Så är det, det ser vi gång på gång: här finns inget hemskare att skriva om och beskriva i tv och radio än att GP glömde att nämna "äldrevården" i ett tal eller att Reinfeldt hade fel slips på sig och dessutom inte kunde redovisa ett fullständigt familjepolitiskt program klart i samklang med de övriga tre partierna i Alliansen. (Som om, för övrigt, de tre partierna på vänsterkanten har ett gemensamt sådant…)
Huggsexa. Kattrakande. Löjligt i många stycken. "Och så kommer där en gosse" (Karl-Gerhard, för dem som vet) som också heter Göran och som är något så ovanligt som vanlig! Trots att han är partiledare. Trots att det är val om några veckor och mycket står på spel. Trots att man inte egentligen får vara som han är i svensk politik. Helt olik den stele och alldeles för allvarlige och tråkige Reinfeldt stiger Göran Hägglund fram och sticker ut som sympatisk, trevlig att se på, öppen, humoristisk och utan att alltid ha ett förväntat absolut pk-svar på alla huggfrågor som journalisterna kastar över honom.
Göran Hägglund är en människa som man, oavsett partisympatier, nästan måste gilla. En människa som man känner förtroende för även om man röstar på ett helt annat parti av ideologiska, politiska skäl. Hans framtoning är positiv och levnadsglad, han verkar genuint intresserad och nyfiken, han lyssnar intensivt på utfrågarnas frågor (som inte sällan är onödigt fokuserade enbart på att hitta sprickor, blottor, fel) och han har ett snabbt intellekt som gör att han har tagit in allt i samma stund som det sagts och kan svara rakt och direkt, utan krumubukter.
Jag skulle – om det blir en borgerlig regering efter den 17 september – mycket väl kunna se Göran Hägglund som statsminister hellre än Fredrik Reinfeldt. Tänk vilken good will för Sverige att ha en sådan charmig, humoristisk och snabbtänkt statsminister – lite som en yngre Blair när han först kom till makten i Storbritannien. Yes! Om det blir Alliansregering efter valet så vore det kul om Sverige fick en sympatisk, kunnig, grounded ("fötterna på jorden") och klipsk statsminister, och bland kandidaterna i de fyras gäng är det Göran Hägglund som bäst passar in på den beskrivningen. Och då spelar det ingen roll om han har rutig skjorta (vilket några journalister som inte har viktigare saker att syssla med, klagade på) eller om den är gredelin med gula prickar.
Här är min första (och enda före denna) bloggning om Göran Hägglund. Den skrev jag den 22 september 2005 under rubriken Göran Hägglund (kd) – en sympatisk bekantskap.