Islam on the outskirts of the welfarestate (Islam i välfärdsstatens utkanter) är rubriken på en artikel av Christopher Caldwell i New York Times. Det är en mörk bild som tecknas av Sverige och dess (o)förmåga att förstå – att vilja förstå – och klara av att ta emot och ens hyfsat integrera människor med hellt annan bakgrund i den svenska "välfärdsstaten". Här berättas t.ex. om att i Bergsjön, en förort till Göteborg, är 70 procent av befolkningen av utländsk härkomst (av ett hundratal nationaliteter) och här lever 40 procent av invånarna helt på socialbidrag. I artikeln citeras borgmästaren som för några år sedan sa att: "chansen att Bergsjön kan utveckas till ett normalt svenskt område är så gott som noll".
Christopher Caldwell skriver vidare att "Sverige håller på att upptäcka att det har en muslimsk invandrarproblematik" och "Det kan finnas få länder i Europa där infödda vet mindre om hur muslimer ibland dem lever än Sverige".
Vidare skriver han: "Men helt klart har en hel del exoeriment som ligger den svenska demokratin nära om hjärtat misslyckats. Svenskarna stoltserar över sin "vaggan-till-graven" välfärdsstat som de utvecklade på 70-talet." Och han fortsätter med att tala om hur man försökte undvika fallgropar av amerikansk kapitalistisk karaktär och sovjetisk kommunism. Men så blev det inte riktigt och "nu har svenskarna börjat använda ordet ’segregation’ – ett ord de förut brukade använda om andra länder."
Jag har länge undrat hur länge det ska kunna fortgå att vi i Sverige vet så lite om vår muslimska befolkning på 350 000 (ungefär lika många som finländare). Inte ens de stora Eid-festerna kring muslimernas stora högtider (som Ramadan) har svenskar, som annars är så business minded lärt sig något om för att kunna möta de behov och traditioner som hör till! Men nu, så småningom, alltför långsamt och egentligen alldeles för sent börjar,som Chrisopher Caldwell skriver: "en tilllnyktring sprida sig om att det svenska systemet inte lätt kan appliceras på ett samhälle där var sjunde person i arbetsför ålder är född utomlands". Mina undringar i det sammanhanget är: "VAD har vi haft det stora och dyra Integrationsverket till?"
Christopher Caldwells artikel i New York Times idag, den 7 februari, kan läsas här.