Hur var det egentligen? Var det så, som Expressen och Aftonbladet skrev för några dagar sedan när de visade upp den 13-åriga flickan från det hemska dödsdramat i Haninge häromdagen: att flickan själv "ville berätta", att föräldrarna stödde den traumatiserade 13-åringen i detta och att alla var nöjda med att "den rätta historien kom ut"? Eller var det så att dessa tidningar och andra medier pressade familjen så till den grad – och kanske erbjöd dem pengar, kan det ha varit så? – att den gick med på att visa flickan med jättebild och låta henne prata på och nu ångrar sig? För enligt TT känner sig familjen till flickan som blev våldtagen av mannen som dödade hennes bästa vän förföljd av medierna och för att få ett slut på jakten lät flickan sig intervjuas av kvällspressen.
Det tycks långt ifrån vara bara jag som upprörs av hur den här 13-åriga knivskurna och våldtagna flickan och hennes föräldrar dels behandlats; dels själva trots allt valt att agera (se tre inlägg om detta längre ner på bloggen).
"Det mediala trycket har varit hårt. Det här har gått överstyr", säger Hans Andersson, utredningschef vid Handenpolisen, till TT.
Han är både förvånad och upprörd över att flickan intervjuats av tidningarna innan polisen hunnit höra henne. Såväl Aftonbladet som Expressen publicerade i går utförliga intervjuer med flickan. Aftonbladet publicerade även flickans namn och hade dessutom stora bilder av henne både på första sidan och inne i tidningen.
"Publiciteten är inte bra. Det här verkar vara en ny trend. Jag har aldrig varit med om att pressen gett sig på ett brottsoffer på detta sätt", säger Hans Andersson.
Även flickans juridiska ombud advokat Christer Magnergård reagerar kraftigt på artiklarna. Han har diskuterat publiceringen med flickan och hennes famil och säger:
"Det är fullständigt förkastligt att ge sig på ett barn som tidningarna gjort. Mitt intryck är att flickan aldrig ställt upp om hon och familjen förstått konsekvenserna av intervjuerna."
Enligt advokaten kände sig familjen jagad och pressad av medierna. Men Aftonbladets chefredaktör Anders Gerdin tycker att kritiken mot tidningen är anmärkningsvärd:
"Inget av de medier som kritiserat oss har pratat med familjen, de vet ingenting om dem. Man bestämmer sig för att de inte kan ta ett sådant beslut och det är att inkompetensförklara dem. För mig är det rätt att publicera så länge familjen vill det här. Det här handlar om en stadig och stabil familj där man pratat igenom det här. Vi har kontinuerlig kontakt med dem och de är fullt nöjda. Det är det viktiga för mig."
Det är klart att man undrar hur det är med kompetensen hos både föräldrar och journalister när ett barn hängs ut på det sätt som här skett. Om inte föräldrarna har kompetensen att säga nej så borde journalisterna inse att det är att gå över gränsen att intervjua den här stackars flickan. Inkompetensen kanske ligger på båda sidor och det är tragiskt. Och Anders Gerdins försäkringar om att den stadiga och stabila familjen "vill det här" skorrar lite falskt när det nu kommer fram att familjen känt sig förföljd av pressen. Det vore intressant att veta om Anders Gerdin skulle låta ett eget 13-årigt barn eller barnbarn i den här flickans situation "tala ut" i media.