Nisha Beshara skriver i sin krönika i Aftonbladet den 19 juli om sina släktingar och vänner som befinner sig i Libanon. Hon berättar hur telefonerna går varma i släkten och när man läser hennes text inser man hur viktiga alla som hon är i den här katastrofsituationen. Hon och andra assyrier, libaneser, svenskar som sitter här hemma i tryggheten och tar det personliga ansvaret som de faktiskt har, att hålla sina nära och kära i det mycket oroliga landet långt borta uppdaterade så gott de kan. Så ska det vara, det är helt rätt!
UD ska göra vad på UD ankommer, vi andra ska göra vad vi kan. Det handlar om allas ansvar, inte bara personalens på UD. Och svenskarna har mycket att lära av t.ex. assyrierna när det kommer till familje- och släktsammanhållning och om att självklart ställa upp för varandra utan att i varje stund ropa på Farbror Staten!
Läs Nisha Besharas krönika här.