Jag håller till 100 procent med PM Nilsson i det han skriver på ledarsidan i Expressen den 1 april under rubriken Lägg ner BO!
Otaliga gånger och under lång tid har jag skrivit både här på bloggen och i min kolumn på Svenska Dagbladets ledarsida, att en ordentlig – inte halvhjärtad – genomgång av de kring 550 (!!!?) myndigheterna i Sverige måste göras och att alla myndigheter som är onödiga och bara slukar skattepengar måste läggas ner. Myndigheter borde inte ha skapats för att ge avdankade socialdemokratiska politiker eller personer lojala gentemot socialdemokraterna – eller politiker från något annat parti heller – ska få fina poster med höga löner och en massa förmåner. På skattebetalarnas bekostnad. Lena Nyberg själv är för övrigt f.d. socialborgarråd i Stockholm och statssekreterare (s) på Kulturdepartementet.
Så här skriver PM Nilsson bland annat, och det går inte att göra annat än att hålla med:
Lena Nyberg
Foto: Sune Fridell för BO
BO är ingen forskande myndighet men den är forskningsnära, har ett expertråd med forskare och den lutar sig mot forskning i sina rapporter. Därför har den stor trovärdighet. Allmänhet och medier vill gärna tro att en statlig myndighet med sakkunnig kompetens i första hand säger som det är.
Men Barnombudsmannen är inte vad myndigheter brukar vara, utan i första hand en opinionsbildande myndighet.
Den har till uppgift att värna och stärka barnperspektivet, vilket i och för sig är en viktig uppgift. Andra exempel på opinionsbildande myndigheter är Glesbygdsverket, Folkhälsoinstitutet, Ungdomsstyrelsen och Forum för levande historia. Det finns fler.
Barnombudsmannens haveri är ett tydligt exempel på risken med den här typen av myndigheter. De missbrukar forskning för att understödja sina hjärtefrågor, de driver i grunden mycket politiska frågor och de gör det i statens namn och med myndighetens tyngd. Vad som är bäst för landsbygden, folkhälsan och ungdomar råder det ju delade meningar om och olika politiska partier har olika syn. Det finns heller inte någon egentlig samsyn om vilken samhällsutveckling som gynnar barn, förutom vissa självklarheter. Det är inte alls säkert att landets spädbarn mår bättre av att ytterligare öka de offentliga resurserna som omgärdar barnfamiljer. Kanske skulle de vinna mer på att föräldrarnas eget ansvar betonades och att det offentliga markerade respektavstånd.
Slutklämmen i PM Nilssons ledartikel, som jag verkligen hoppas regeringen läser och tar till sig, lyder:
Om regeringen vill göra en bestående insats för att förbättra kvaliteten i den allmänna debatten borde den avskaffa myndigheter med opinionsbildning som främsta uppgift. Det skulle skapa ett bättre och friare samhällsklimat och vi skulle få färre falska larm med staten som avsändare.
Läs hela artikeln här.